Förra veckan publicerades en stor artikel i Haparandabladet den 20 juni om en skogsexkursion som Vänsterpartiets riksdagsledamot Birger Lahti anordnat utanför Pajala.
Det är positivt att Lahti vill höja kunskapen om skogen i partiet samt att samtliga närvarande politiker verkade tycka att biologisk mångfald är viktigt. Vi reagerade dock på några påståenden i artikeln, bland annat det där man drog slutsatsen att gammelskog borde sparas för den biologiska mångfaldens skull, "trots att" den bidrar till utsläpp av koldioxid och höjer temperaturen.
Gammal skog binder ju mer kol än planterad skog på hyggen, så var kommer den informationen ifrån? Kom den från Hans Winsa som var inbjuden expert till exkursionen? En snabb sökning på Winsas namn visar att han är forskningsledare och anställd åt Sveaskog och sitter som styrelseledamot i Norra Skogsklubben. Varför valde Vänsterpartiet att anlita en expert som har sina lojaliteter hos ett skogsbolag? Det borde ju rimligen finnas oberoende experter att bjuda in, som inte har kopplingar till skogsindustrin.
Att det kan behöva kalhuggas och planteras nytt för klimatets skull som Vänsterpartiets regionråd Linda Jonsson säger att hon fått lära sig under exkursionen, står helt i strid med forskningen på området. Gammal skog som lever i symbios med mykorrhizabildande svampar i marken binder kol, medan kalhyggen släpper ut kol under många decennier. Att övergå från kalhuggning till plockhuggning är alltså bra både för klimatet och den biologiska mångfalden.
Vi reagerade också på formuleringen i artikeln där gammelskogen i ett naturreservat beskrevs: "Jättelika tallar står kvar, men lika jättelika tallar har ruttnat inifrån och ramlat i backen under någon storm. Skogen är något av en helgedom även om antalet arter förmodligen inte är så stor idag."
Är det Hans Winsa som förmodar att gamla, döda träd inte hyser särskilt många arter? Det är ytterst märkligt i så fall, då det är väl känt att död ved i olika nedbrytningsstadier är en av de viktigaste förutsättningarna för biologisk mångfald i skogen. Det är bland annat bristen på död ved som lett till att så många arter är hotade idag.
Som vi inledningsvis skrev är vi positiva till att Vänsterpartiet pratar skog, men blir förvånade och bekymrade när de slutsatser som dras inte överensstämmer med all den oberoende forskning som finns på området.
Det är också oroväckande att Mats Bodmark som var Pajala Naturskyddsförenings representant under skogsexkursionen, inte alls fick komma till tals i artikeln. I ett inlägg på Naturskyddsföreningens Facebook-sida behövde Bodmark i efterhand förtydliga att föreningens inställning i frågan om kalhyggen och skogsbruk inte framgick i artikeln.
Vårt skogsbruk behöver förändras skyndsamt och våra gammelskogar skyddas. Vi har inte råd med att myter om kalhyggets klimatnytta fortsätter att spridas ända in i Riksdagshuset.