Lärande och meningsfull fritid – det är grundstenar till fritidshemmen, men också en klassfråga idag. Kostnader för fritidshemsavgifter och frånvaron av skolskjuts till och från fritidshemmet stänger ute barn. Exempelvis har Luleå kommun ett otroligt fult förslag: elever i särskolan inte ska få skolskjuts till och från fritidshemmet.
Allmänt och avgiftsfritt fritidshem utreds idag av staten. Fritidshem ska möjliggöra för vårdnadshavare att arbeta eller studera och ge ett socialt sammanhang med fritid och lärande för eleverna. Men fritidshem är belagt med avgifter för att barnen ska få en plats. Till och med den statliga utredningen pekar på att socioekonomi, det vill säga samhällsklass, är en faktor som stänger ute barn från gemenskap och lärande.
Enligt skollagen ska skolskjuts tillhandahållas av kommunen för skolans del, men fritidshemmet har inget krav om skolskjuts. Därför stängs barn ute om deras kommun inte erbjuder skolskjuts till och från fritidshemmet. Och trots FN-konventionen om personer med funktionsnedsättning som bla innebär lika rätt till utbildning så är frånvaron av skolskjuts till och från fritids ett hinder för elever med funktionsvariationer.
Men en utredning gör sällan stor skillnad. Vi måste kämpa, likt föräldrarna till barn i särskolan som slåss för sina barns rättigheter. Skola och fritidshem har i decennier drabbats hårt av nedskärningar. Skolväsendet måste bli jämställt, men det krävs återförstatligande och pengar för mer personal och vettig arbetsmiljö.