Oförmågan att sköta Coronavaccineringen har tillsammans med den bristande beredskapen i början av pandemin och de höga dödstalen inom äldrevården visat att regionerna inte mäktar med ansvaret för vare sig krisberedskap eller sjukvård. Här måste staten ta över.
Redan före Corona var svensk sjukvård i kris, dessutom underfinansierad i förhållande till behoven. I ett jämlikt och demokratiskt samhälle ska alla kunna räkna med samma goda vård likaväl som barn ska kunna ges en likvärdig skola. Men här brister dagens Sverige. Olika regioner har satsat på olika lösningar för sjukvården. Samverkan har varit bristfällig. Inte ens en så grundläggande sak som ett nationellt fungerande system för patientjournaler har varit möjligt att enas kring. Skiftande vårdfilosofier med allt från nära personcentrerad vård till den av amerikanska konsulter till Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm importerade idén om värdebaserad vård har bidragit till att både splittra och fördyra sjukvården. Dessutom lett till skarp kritik inom vårdens profession.
Med en av staten bedriven sjukvård skulle de samlade resurser som i dag används till den kunna brukas rationellt. Redan Göran Persson funderade under sin tid som statsminister på att låta staten ta över sjukvården. De landsting som då fanns och som ansvarade för sjukvården betraktades som för små för att var för sig orka bära kostnaden för en modern och allt mer avancerad sjukvård. Den mest högspecialiserade vården skulle därtill behöva koncentreras till några få högspecialiserade sjukhus i landet. Sedan januari 2020 är landstingen avskaffade och ersatta av 21 regioner där var och en inom sitt område själv ansvarar för utformningen av sjukvården. Resultatet har blivit en blandning där några regioner lämnat över stora delar av sjukvården till privata vårdbolag medan andra bedriver den mest i egen regi.
Med splittringen på regioner har det nationella perspektivet på sjukvården hamnat på undantag. Samtidigt har regionernas kostnadsjakt och strävan att hålla nere skatten gått ut över vården med stora nedskärningar av personal och nedläggningar av sjukhus som följd. En studie från Karolinska Institutet har visat hur akutsjukvården och patientsäkerheten drabbats då antalet vårdplatser dragits ner. Sedan mitten på 1990-talet har antalet sängplatser inom vården mer än halverats. Från akutvården kommer täta larmrapporter om kris och hur patienter tvingas vänta i timmar för att få möta en läkare.
Ett statligt övertagande av vården skulle sannolikt också på ett mer effektivt sätt kunna klara kompetensförsörjningen för vården. Dagens stora personalomsättning och ständiga brist på utbildad vårdpersonal skulle kunna mötas med såväl stabila, bra och likformiga arbets- och lönevillkor som med bättre möjligheter till kompetenshöjande vidareutbildning.
Redan i dag lägger staten stora resurser på att försöka skapa en jämlik vård över hela landet. Med den så kallade kostnadsutjämningen försöker staten se till att vård och annan service kan fördelas mer lika över hela landet. Genom ett statligt övertagande av vården skulle de resurser som satsas på den gå direkt till den verksamheten och vårdkvalitén kunna hållas på en bra nivå även i de regioner där skattekraften viker och i regioner som idag ser vården som ett område för besparingar. För regionerna skulle ett förstatligande av sjukvården innebära att de kunde koncentrera sig på lokala uppgifter som kollektivtrafiken, regional utveckling, turism och regionala kultursatsningar. Tiden är mogen för den förändringen nu.