I media har vi under senare tid kunnat följa en olycklig utveckling för sjukvården i Norrbotten. Termer som korridorsvård har blivit vedertagna under det senaste året och chefer har uttalat att de inte längre kan garantera patientsäkerheten.
Att regionen sedan har svårt att rekrytera semestervikarier är ingenting nytt, men det är alltjämt regionledningens ansvar och inte personalens att lösa bemanningen. Frågan man måste ställa sig är vilka förutsättningar den nuvarande majoriteten gett verksamhetschefer och divisionschefer att lösa detta.
De styrande hänvisar till att detta inte är någonting nytt under solen, det har alltid varit problem med sommarbemanningen och detta är ett ärvt problem från då socialdemokraterna styrde regionen. Det må så vara men den nuvarande majoriteten har gått till val på att förbättra, inte på att rycka på axlarna över ”nedärvda” problem.
Att lösa bemanningsfrågan är ingen enkel matematik och det innebär också att vi måste tänka utan för boxen. Vi måste se regionens medarbetare som de enskilda individer de är och vara lyhörda för medarbetarnas önskemål på ett annat sätt än vi är idag. Det går inte att schemalägga medarbetarna på deras lediga tid, de är inte politiker som skall finnas tillgängliga för sitt uppdrag vid begäran, de är anställda medarbetare vars lediga tid skall respekteras. Vidare har begränsningar avseende komptidsuttag införts i regionen och inarbetad komptid har trots medarbetares protester utbetalats i kronor och ören. Det råder således en stor osäkerhet kring Region Norrbotten som arbetsgivare, som medarbetare kan du schemaläggas på din lediga dag och den komptid du arbetat in för att vara den goda kollegan som ställer upp när det krisar kan du inte i alla lägen förvänta dig att få ut i tid för längre tids återhämtning. Villkoren ändras, pressen ökar, övertidstimmarna ökar, sjukskrivningstalen ökar, det är ett ekorrhjul som spinner snabbare och snabbare till dess medarbetare går in i väggen eller finner annan arbetsgivare.
Region Norrbotten är under den styrande majoriteten inte en attraktiv arbetsgivare, därav stora svårigheter med rekryteringen och bibehållandet av medarbetare ända upp till chefsnivå.
Lösningen för problematiken är ett förstatligande av sjukvården där sjukvården får kosta pengar, där personalen tas om hand med samma förutsättningar till grundbemanning oavsett var i landet man verkar. Det är nog också så att sjukvården i glesbygd, i ett län som Norrbotten med cirka 250 000 invånare måste få kosta mer än i storstadsregionerna och andra mindre län. Vi behöver ett förstatligande av sjukvården där en sådan kostnadsutveckling kan vara möjlig.
I dagens läge stirrar sig den nuvarande majoriteten blind på jämförelser med kostnader för andra regioner när det kanske måste få kosta mer i Norrbotten, där fly- in fly out personal kan vara ett nödvändigt ont för att i alla lägen skapa en grundbemanning vilket är a och o för att förhindra att ekorrhjulet fortsätter snurra.
Den 11 september är det du som norrbottning som bestämmer var dina skattemedel skall gå, till sjukvården eller politiken. En röst på SD är en röst för förstatligande av sjukvården, för jämlika förutsättningar och för att avskaffa en svällande regionpolitik.