Idag upplever många att den samiska kulturen är mer synlig än på mycket länge. Det svenska majoritetssamhället beskriver ofta de litterära framgångar som exempelvis Elin Anna Labba och Ann-Helén Laestadius rönt som en ”samisk boom”.
Med sin singel ”Boom” riktar Sofia Jannok ljuset på hur detta perspektiv utgör en på många sätt enspråkig kolonial blick. Boomen handlar, som vi ser det, snarare om majoritetssamhällets uppvaknande.
Samer har alltid skapat kultur, det är ingen nyhet. Men för att kunna verka som författare och konstnär krävs också rimliga förutsättningar. I en kartläggning 2016 av Författarförbundets två samiska ombud, Anne Wuolab och Nils-Henrik Sikku, kom de fram till att ”Läget för samisk litteratur är av sådan allvarlig karaktär att endast ett sammanhållet nationellt stöd- och reformpaket kan vända den negativa trenden”. Författarförbundets dåvarande ordförande Gunnar Ardelius konstaterade att ”beskrivningen av den svenska litteraturen blir ofullständig utan den samiska litteraturen”. På hans intiativ bildades Författarförbundets samiska råd och tillsammans med Bágo Čálliid Siebrie togs ett 10-punktsprogram fram, vilket lanserades i Jokkmokk 16 november 2016.
För de barn som vill läsa nyskriven litteratur på sina samiska hjärtespråk kommer endast ett fåtal böcker ut per år, vilket kan ställas i relation till barnboksutgivningen på svenska som tangerar 2 000 titlar per år.
Sverige ignorerar konsekvent den samiskspråkiga bokutgivningens behov och utmaningar, och författare i Sverige som väljer att skriva på samiska tvingas vända sig till norska förlag för att ha en chans att få sina böcker utgivna.
I Norge garanterar ett stödordningsprogram att bibliotek runt om i landet köper in nyskriven litteratur på samiska språk, men detta leder samtidigt till att författare från den svenska sidan av Sápmi inte bara konkurrerar med sina kollegor på den norska sidan, utan även med de från finsk sida. Inget av detta är rimligt.
Därför är vi glada att flera punkter från programmet trots allt har uppnåtts:
I form av regionbevakare är idag de samiska ombuden en permanent ordning inom förbundets struktur.
Tjállegoahte, samiskt litteratur- och författarcentrum, som från början drevs i projektform av Bágo, har idag utvecklats till ett självständigt centrum som driver frågor om samisk litteratur, med kurser, föreläsningar och rådgivning till samiska författare, såväl som till det samiska och svenska samhället i stort.
I januari 2022 startar på Valand en samisk författar- och översättarutbildning.
Flera utmaningar kvarstår dock: Samisk förlagsverksamhet bör stärkas för att öka utgivningen av samisk litteratur i Sverige, i synnerhet på samiska språk.
Tjállegoahte ska ges permanent och tryggad finansiering för att kunna fortsätta driva och förvalta det arbete som gjorts de senaste åren. Det är helt avgörande för att samisk litteratur på samiska språk skall kunna fortsätta att utvecklas och leva på den svenska sidan av Sápmi.
Trots att siffran fortfarande är mycket låg så gläder vi oss åt att utgivningen av samiskspråkig litteratur under fem år har ökat från 0,2 till 1,6 böcker per år. Men nog kan Sveriges bättre än så!
Fotnot: Debattartikeln är tidigare publicerad i Författaren (3/2021) och är en förkortad version.