Regeringens företagsfientliga politik är obegriplig

Regeringens politik ger näringslivet svårigheter och straffar företag som satsat på grön omställning. Det hävdar Björn Kjellström, professor emeritus.

 Regeringen, här representerad av ministrarna Ebba Busch (KD), Ulf Kristersson (M) och Johan Pehrson (L), anklagas för att bedriva en företagsfientlig energipolitik.

Regeringen, här representerad av ministrarna Ebba Busch (KD), Ulf Kristersson (M) och Johan Pehrson (L), anklagas för att bedriva en företagsfientlig energipolitik.

Foto: Christine Olsson/TT

Debatt2022-12-17 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De flesta företagsledare hade nog väntat sig att en moderatledd regering skulle driva en företagsvänlig politik och lyssna på företagen och deras behov. Men nu tycks företagens intressen vara av underordnad betydelse. Regeringen satsar på en elprispolitik, som leder till svårigheter för större delen av näringslivet, och på en drivmedelspolitik som punkterar marknaden för de företag som har satsat på den gröna omställningen.

Verksamheten i de flesta företagen är utformad för elpriser på en nivå som motsvarar vad det faktiskt kostar att producera el i Sverige, nämligen högst mellan 30 och 50 öre per kWh. Sedan 2019 har elpriserna tre-dubblats i södra Sverige, och väntas öka ytterligare. Skälet är inte att svensk elproduktion blivit dyrare. Inte heller är det dyr elimport, vilket energi- och näringsministern Ebba Busch brukar påstå. I själva verket har vi under 2022 exporterat drygt 20 procent av den svenskproducerade elenergin, i genomsnitt 4100 MW. De höga elpriserna beror istället på de kombinerade effekterna av att elpriset sätts av den el som är dyrast att producera, kopplingen till den europeiska elmarknaden och de höga fossilgaspriserna orsakade av Putins krig. Dessa har gjort den dyraste elproduktionen i Europa ännu dyrare, vilket slagit igenom även i Sverige, trots att den svenska elenergin inte kostat mer att producera. 

Regeringens lösningar på problemet fungerar inte.
• Mer kärnkraft hjälper inte under de närmaste tio åren; 
• Den havsbaserade vindkraft, som kan vara i drift tidigare, motarbetas; 
• Att vi skall spara oss ner till en elförbrukning, som leder till europakablarna storknar, är orealistiskt. De flesta företag kan inte minska elförbrukningen lika lätt som hushållen, eftersom uppvärmning svarar för en mindre andel av den el som används. Investeringar i energisnålare processer som ger väsentliga kostnadssänkningar tar tid att genomföra om de alls är tekniskt möjliga. Dessutom är lönsamheten svårbedömd eftersom den höga elprisnivåns varaktighet är okänd; 
• Den kompensation, som eventuellt kommer, avser endast företag i södra Sverige och bestäms inte av de faktiska merkostnaderna under den kommande vintern.

Ett högkostnadsskydd av norsk modell, där elpriset maximeras till 70 öre/kWh plus 10 procent av överskjutande NordPoolpris, som KD utlovade innan valet, eller en inhemsk prisreglering är vad som kommer att krävas, om inte många företag skall tvingas stoppa eller minska verksamheten. Att regeringen inte inser detta är obegripligt. Vinnarna blir kraftföretagen, som under vintern kommer att håva in runt 1 miljard kr varje dag på skillnaden mellan elpris och produktionskostnad och som slipper betala den skatt på övervinsten, som enligt KD:s förslag, skulle finansiera högkostnadsskyddet.

Lika märkligt är att regeringen straffar företag som investerat i grön drivmedelsproduktion, med syftet att Sverige skall nå klimatmålen. Storskalig produktion baserad på restprodukter från skogs- och jordbruk ger mer jobb på landsbygden, minskat importberoende och lägre kostnader för inblandningen av fossilfritt drivmedel. Vinnare blir oljeländerna som får fortsätta tjäna pengar på att försämra klimatet, pengar som kunde gått till svenska företag och deras anställda och bidragit till att hejda klimatförändringen.

Ulf Kristersson och Ebba Busch är skyldiga Sveriges företagare en bättre elpris- och klimatpolitik!