Debatt: Polisen: Våld är inte en privatsak

Mäns våld mot kvinnor är en brottslighet som ofta sker mellan hemmets fyra väggar, utan omvärldens insyn eller vittnen. Av den anledningen är det många som med skräck och rädsla nu blickar fram emot att tillbringa mer tid hemma under jul och nyår.

Våld ska dock aldrig tillåtas vara en privatsak! Vi inom polisen är fast beslutna om att bli ännu bättre på att ingripa, utreda och förebygga den här allvarliga brottsligheten.

I polisregion Nord, där Norrbottens län ingår, är mäns våld mot kvinnor ett våld som skördar dödsoffer. Vi behöver alla hjälpas åt för att synliggöra det här våldet och arbeta för att stoppa det.

Gärningsmännen finns över hela landet, i olika samhällsklasser och vitt skilda åldrar. i fjol anmäldes 696 fall av våld i parrelation i Norrbotten. Brottsförebyggande rådet, Brå, räknar dock med att mörkertalet är så stort som 96 procent. Om den beräkningen stämmer betyder det att det i verkligheten sker omkring 17 400 fall av våld i parrelation i Norrbotten varje år. Stanna upp och tänk på det!

För att kunna förebygga, stoppa och lagföra den här allvarliga brottsligheten måste fler lägga sig i och ta sitt ansvar. Det här är hela samhällets ansvar – det är allas ansvar. Inom Polismyndigheten pågår just nu ett omfattande förändringsarbete.

• Vi ökar trycket mot våldsutövarna. Samtidigt som vi fortsätter att ge stöd och skydd för våldsutsatta så kommer vi successivt att öka det polisiära trycket mot våldsutövarna, de som bär ansvaret för våldet. En del i detta är att kartlägga och rikta operativa åtgärder och insatser mot de individer som bedöms ha störst risk att begå grova våldsbrott mot kvinnor.
• Vi utvecklar det brottsförebyggande arbetet. Vi identifierar riskhöjande faktorer och gör hot- och skyddsbedömningar. Vi utvecklar också arbetet som görs i syfte att bryta våldsspiralen innan våldet blir grovt och dödligt. Vi anser att det handlar om en attitydförändring. Du ”lägger dig inte i” om du gör en orosanmälan, du är en medmänniska som genom din handling kan rädda liv. Attitydförändringen gäller även inom myndigheter och andra samhällsaktörer. Vi måste bli bättre på att informera varandra när vi påträffar någon som vi misstänker är våldsutsatt eller är en våldsutövare.

Den här brottsligheten kan som vi konstaterat tidigare bara bekämpas gemensamt av samhället. Samverkan är avgörande – med kommuner, socialtjänst, vården, psykiatrin, Kriminalvården och frivilligorganisationer.

Även om det saknas vittnen till många av de våldshändelser som tiotusentals kvinnor utsätts för, så vet vi inom polisen att det inte saknas människor som har sett tecken eller känt oro över att något inte stämmer. Det kan vara en kollega som undrar över blåmärken, anhöriga som märker att en dotter eller syster drar sig undan, en granne som hör dunsar och skrik eller personalen på akuten som har svårt att tro på förklaringen till en skada.

Fler måste lägga sig i: poliser, vårdpersonal, lärare, familjemedlemmar, grannar och kollegor. Alla som ser tecken på våld måste lägga sig i. Våld är inte en privatsak.

Du som utsätts – det finns hjälp att få.
Du som vet eller misstänker något – tipsa polisen och anmäl alltid brott.
Du som utövar våld – vi ser dig. Du måste bryta ditt våldsamma beteende.