Politikerna kvittrar högt om att pensionerna måste höjas i år. Nu finns också förslag om ett garantitillägg där pensionärer, strax innan valdagen, ska få mer i plånboken. Förslaget är inte förankrat i riksdagens pensionsgrupp, där det sedan länge rått en sömnig borgfred om pensionsfrågorna. Så länge att S, V och MP nu vaknat och rundar gruppen genom att presentera ett eget förslag om garantitillägg till de sämst ställda pensionärerna. En halv miljon pensionärer med inkomster upp till 11 846 kronor får maxbeloppet på 1000 kr i månaden skattefritt, ytterligare en halv miljon med inkomster däröver får delar av tillägget.
Vårt pensionssystem från 1990-talet har uppvisat många brister. Om detta är dagens politiker väl medvetna men gör ändå inget för att komma till rätta med huvudproblemet. Istället lappas och lagas det år efter år, likt förra höstens inkomstpensionstillägg och nu förslaget om garantitillägg som inte heller det hör hemma i pensionssystemet. Garantitillägget kommer att belasta statskassan med ännu ofinansierade 9,4 miljarder varje år. Inte ens Pensionsmyndigheten vet hur garantitillägget i övrigt ska utformas men det tycks på något märkligt sätt vara en del av bostadstillägget. Hellre bråttom än bra tycks vara politikernas ledstjärna när förslaget tagits fram. I hastigheten bryter man också mot två grundbultar i nuvarande pensionssystem, livsinkomst- och avgiftsprinciperna.
I Sverige har pensionernas värde på senare år minskat i förhållande till fattigdomsstrecket och utvecklingen i våra grannländer. De allmänna pensionerna är för låga. Det gäller både grundtryggheten i form av garantipension och inkomstpension. Garantipensionerna förstärks tid efter annan, främst med höjningar av bostadstilläggen, för att inte framstå som otillräckliga samtidigt som inkomstpensionsnivåerna sedan länge är otillräckliga, trots ett många gånger långt arbetsliv.
En dellösning vore att knyta garantipensionerna till inkomstindex och pensionsutvecklingen till en särskild pensionsindex som innehåller andra konsumtionsmönster och lägre utgiftsnivåer än ett löntagarhushåll. Från föregångaren till konsumentprisindex (KPI), Socialstyrelsens levnadskostnadsindex, finns lärdomar att hämta vid konstruktionen av ett särskilt pensionsindex.
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi har motiverat tillkomsten av garantitillägget med att så många av ”våra äldre” straffas med låga pensioner till följd av bristerna i pensionssystemet. Och med ett pensionssystem i förfall och valår runt hörnet är det naturligtvis lockande att komma med förslag på snabba insatser i stället för att ta ett samlat grepp om problemen.
Ty om förtroendet för pensionssystemet ska kunna återupprättas, måste lappandet och lagandet få ett slut. Några genvägar eller snabbspår finns inte om man vill skapa ett system med en finansiering som garanterar rimliga pensioner och en långsiktig hållbarhet för både dagens och morgondagens pensionärer. Så Shekarabi, det finns inget att skylla på för att innan valet låta en parlamentarisk utredning påbörja arbetet med en översyn av hela det allmänna pensionssystemet. Inget att vänta på heller.