Det finns en övertro på att betrakta det digitala utanförskapet för närmare en miljon svenskar som ett övergående problem. Men den digitala världen förändras mycket snabbt och ställer nya krav på både äldre och yngre medborgare. Behovet av digital kunskap ökar snabbt och kräver ett kontinuerligt underhåll för att kunna användas. I takt med denna utveckling växer också gruppen som upplever sig ha problem med tekniken. Enbart innehav av digitala apparater är ingen garanti för att de används. Färska undersökningar från Linnéuniversitetet visar till exempel att drygt hälften av alla pensionärer visserligen har smarttelefoner, men endast en fjärdedel kan hantera dem.
Ändå tillhör Sverige de länder där digitaliseringen och användningen av internet kommit allra längst. År 2000, några år efter att internet introducerades, hade hälften av svenskarna tillgång till internet i hemmet. I dag uppger 98 procent att de har uppkoppling hemmavid och 96 procent använder också internet. Bland personer, 76 år och äldre, använder 79 procent internet, enligt Internetstiftelsen. Men även om den äldsta befolkningen blir allt mer online, har drygt 300 000 svenskar över 75 år aldrig använt internet, enligt SCB. Sverige når inte målet att 2025 vara bäst i världen på att ta till vara digitaliseringens möjligheter om vi inte lyckas minimera detta digitala utanförskap, bredbandsutbyggnader till trots.
För tio år sedan tog Alliansregeringen fram en digital Agenda som utlovade bredband i världsklass i hela Sverige. Vardagen skulle förenklas för den som behärskar tekniken och samtidigt betonades vikten av det personliga mötet med myndigheter och institutioner. Men dessa möten blir allt mer sällsynta. Nu är det inloggning till chattar eller e-post som gäller när man ska ställa frågor om vaccination och ekonomi.
Tidigare undersökningar visar också att det digitala utanförskapet förstärker annat utanförskap och drabbar i synnerhet äldre och personer med funktionsnedsättning. Många av dessa personer är beroende av samhällets tjänster och skulle vara betjänta av att behärska den nya tekniken om rätt slags insatser utvecklades för att öka innanförskapet. Men politikerna tycks även här sakna en sammanhållen plan för hur man skapar rätt förutsättningar för alla medborgare att fullt ut vara en del av det digitala samhället. Trots den långa raden av utredningar och förslag har pandemin lagt i dagen stora brister i fråga om verkställighet och samverkan mellan olika utförare. Spretigheten är stor, i synnerhet inom den digitala offentliga sektorn.
Den tekniska utvecklingen går inte och ska inte bromsas. Däremot måste den fortsatta utvecklingen mot ett digitalt A- och B-lag stoppas. Ansvaret vilar tungt på våra politiker att omsätta alla vackra ord i praktisk handling. Ty, som dåvarande bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson sa: När myndigheter och förvaltningar går över till att skicka e-post istället för vanliga brev, är det en samhällsuppgift att se till att alla kan ta emot e-posten. Och där är vi inte idag.