Runt om i Sverige tar antidiskrimineringsbyråer emot hundratals liknande fall och Diskrimineringsombudsmannen (DO) har under 2015-2022 sett en tredubbling av ärenden som rör barn med funktionsnedsättningar i skolan. Rättighetscentrum Norrbotten har de senaste åren arbetat med i snitt 17 ärenden per år.
Lagstiftningen om bristande tillgänglighet antogs 2015 och innebär att när en person som har en funktionsnedsättning inte får ta del av de tillgänglighetsanpassningar som följer av lag så är det en form av diskriminering. Att detta skydd kom på plats i Sverige var symboliskt viktigt, men snart tio år senare kan vi konstatera att det inte fått effekt. Sverige har upprepade gånger fått klagomål från FN:s funktionsrättskommitté som lyft att skolan inte lyckas med sitt uppdrag att ge barn och unga med funktionsnedsättning en jämlik, tillgänglig utbildning.
Att ta sig igenom grundskolan och få behörighet till gymnasium och högre studier är vad som krävs för att få möjligheten att skapa ett självständigt liv i det svenska samhället. Det vi ser idag är ett systemfel där skolan i vissa fall ger upp och lämnar barn och deras vårdnadshavare utan stöd. Om skolor förvägrar barn den utbildning de har rätt till händer nästan ingenting.
Rättighetscentrum Norrbotten och övriga antidiskrimineringsbyråer kommer att fortsätta stötta barn och vårdnadshavare i deras kamp för en tillgänglig skola. Men det kommer inte att förändra situationen. Det som krävs är att de som har ansvaret: kommunala skolhuvudmän, friskolornas skolhuvudmän, politiker med ansvar för skolfrågor och funktionshinderfrågor, generaldirektörerna för Skolverket och Skolinspektionen och sist men inte minst, skolminister Lotta Edholm, tar ansvar för tillgängligheten i den svenska skolan.