Naturskyddsföreningen i Övertorneå tolkar en reflektion jag gjorde under en skogsexkursion i Kaarnevaara som någonting jag "lärt mig" under dagen. Redan med den ingången är det tydligt att man bestämt sig för hur man ser på exkursionen och vad den var för nånting. Sedan fortsätter man att skriva ut antydningar om Hans Winsa som en partisk expert och att Naturskyddsföreningens representant inte fick komma till tals, alltså fortsätter in på spåret att det här handlar om en partsinlaga riktad mot politiker.
I själva verket var Birger Lahtis initiativ en dialog mellan olika representanter. Svea skog, Skogsstyrelsen, Skogsindustrin, Muonio sameby och Naturskyddsföreningen, utöver politikerna.
Alla fick säga sitt, vi fick ställa frågor, vi fick fundera och reflektera över de olika saker som berättades. Ingen pekade finger även om man hade olika ingångar. Vi pratade om hur skogsbruket har utvecklats och kan utvecklas, vi pratade om vinstintressen och naturvärden. Vi pratade om skillnader i klimat, inom landet Sverige, och vad det innebär.
Ingen hjärntvättades att tro att kalhyggen är enda vägen. Det var helt enkelt ett samtal om det vi alla var intresserade av, skogen. Genomfört på ett sätt långt ifrån den polarisering vi ser i skogsfrågan idag. Naturskyddsföreningens representant var dessutom mycket delaktig i samtalet vi hade i skogen.
Jag är överens med Naturskyddsföreningen om att vi måste ha en förändrad skogspolitik. Jag tycker det är viktigt att gammelskog finns och att det finns tillräckligt gammal skog. Att fler värden än idag behöver tas hänsyn till som rennäring, biologisk mångfald, rekreation för att nämna några.
Men jag anser också att om vi vill göra klimatnytta måste vi kunna bruka skogen. Vi måste ha material som kan användas till långlivade produkter och ge substitutionseffekter. Där den växande skogen binder in koldioxid på det sätt vi vill för att minska klimatpåverkan.
Vi behöver styra om till mer kontinuitetsbruk men förbud mot trakthyggesbruk är inte vägen dit. Istället anser jag att vi ska göra de regelförändringar som krävs för att man inte ska kunna kalhugga för tidigt och för stort. På det sättet kan vi göra verklig skillnad och det går också i linje med Naturskyddsföreningens förslag på förändrad skogspolitik, som inte är enda linjens väg att skydda skogen, som Naturskyddsföreningen i Övertorneå försöker göra gällande.
Detta, bland mycket annat, reflekterade jag över under denna dag i skogen som borde stå som förebild för att föra dialog istället för öka polariseringen.