Migrationslagar försvårar rekrytering av spetskompetens

Svårigheter för forskare och doktorander att få stanna i Sverige riskerar att försämra möjligheten att locka högutbildad personal till de stora industriprojekten i Norrbotten.

Dåvarande statsministern Stefan Löfven inviger Hybrits pilotanläggning i Luleå 2020. Hybrit är ett av projekten som behöver rekrytera högutbildad arbetskraft.

Dåvarande statsministern Stefan Löfven inviger Hybrits pilotanläggning i Luleå 2020. Hybrit är ett av projekten som behöver rekrytera högutbildad arbetskraft.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Debatt2022-02-04 18:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De nya reglerna för permanent uppehållstillstånd för forskare och doktorander raserar bilden av Sverige som en kunskapsnation där forskning och utbildning värderas högt. De ställer orimligt höga krav på dagens doktorander med utländsk bakgrund och gör det svårare för dem att bygga ett liv i Sverige. För Sverige, och norra Sverige i synnerhet, innebär den nya lagstiftningen också att landet nu står inför en stor risk för kunskaps- och arbetskraftsbrist.

Förändringen kommer i en tid av stor samhällsomvandling och enorma industrisatsningar i Norr- och Västerbotten, där många ingenjörer och experter kommer att behövas. Projekt som Hybrit, Northvolt och H2 Green Steel kommer att omvandla industrilandskapet i Norrbotten och skapa stor efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens. I rapporten från Svenskt Näringsliv, Utländska masterstudenter och doktorander lämnar Sverige, intervjuades flera stora svenska industriföretag, bland andra SSAB och Northvolt som berättade om behovet av kompetens och hur den nya migrationslagstiftningen försämrar möjligheten att locka högutbildade individer hit.

Koldioxidutsläppet från stålindustrin står för 11 procent av det totala CO2-utsläppet i Sverige varje år. SSAB, LKAB och Vattenfall, vill ändra på detta genom att tillverka fossilfritt stål under projektet Hybrit. Enligt Eva Petursson, ansvarig för forskning och innovation på SSAB, är det just doktoranderna som utgör grunden för deras forskning och där många av dem har utländsk bakgrund. Daniela Maniaci, ansvarig för rekryteringen på Northvolt, där man vill tillverka värdens mest hållbara batterier, berättar att även där är andelen utländska doktorander hög. Vidare förklarar Daniela att det råder en allmän brist på ingenjörer och tekniskt inriktade doktorander i Sverige och rekryteringen av utländsk kompetens är viktig, men väldigt svår, till stor del på grund av hur svårt det är att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

I sin debattartikel, Sverige ska vara en ledande kunskapsnation, från oktober 2019, berättar Matilda Ernkrans från Socialdemokraterna hur viktigt det är för Sverige att vara en ledande kunskapsnation och att ”investeringar i kunskap bygger ett starkare samhälle”. De nya reglerna kommer att påverka just de högutbildade experter som vill stanna kvar och tillämpa sina kunskaper inom svensk industri och akademi, och kommer att innebära direkt förlust för Sverige. Enligt rapporten från Svenskt Näringsliv, kan uppemot 5 000 doktorander påverkas av förändringen och behöva söka jobb utanför Sverige. Så även för akademin kan detta innebära en stor brist på forskare och professorer i närtid. Varför vill våra politiker nu, efter att staten redan har investerat mycket för att utbilda dessa doktorander, göra det svårt och på gränsen till omöjligt för dem att stanna och tillämpa sina kunskaper i Sverige, vilket leder till en ohållbar kunskapsexport? Vad säger politikerna i Norr- och Västerbotten om de problem detta skapar för regionen?

Lösningen behöver inte vara komplicerad. Ta bort försörjningskravet för doktorander och forskare från de nya reglerna och gör det lättare för dem att etablera sig här. Sverige måste satsa på att bli en mer attraktiv destination och inte tvärtom.