För det första är försvarsmakten uppenbarligen inte enig eftersom flottiljledningen i Luleå förra veckan i ett yttrande till nämnda flygstab gav klartecken för det 150 meter höga tornet på Svartön. Det är alltså inte skrivet i sten att ett sådant torn hotar landets nationella försvar.
En annan tanke som vi måste tänka är också denna: Om ca 15 år är det dags att pensionera SSAB:s nuvarande masugn i Luleå. Tanken är att Luleå då ska få en ljusbågsugn och hela produktionen på anläggningen ska övergå till tillverkning av fossilfritt stål.
Även då kommer det att krävas samma höga torn men denna gång som förutsättning för att alls kunna fortsätta producera stål i Luleå. Om försvarsmakten i det läget också sätter stopp så kan vi hamna i läget att vi måste välja mellan att ha en flygflottilj eller ett stålverk i fortsättningen i den här kommunen.
Förutom att stålproduktionen sysselsätter ett par tusen människor i Luleå så är den också grunden för uppvärmningen av nästan hela stan. En flytt av stålproduktionen skulle sannolikt ge en fördubbling av fjärrvärmetaxan med investeringar och kostnader för alternativa energikällor till uppvärmning.
Priset för att ha kvar möjligheten att flyga lågt med stridsflygplan över centrala Luleå kan bli mycket högt.
Förhoppningsvis kan frågan om höga torn lösas utan att vi ska behöva göra ett sådant val.