Man räknar med att det behövs ytterligare 10 000 personer bara i arbetskraft, i de två nordligaste länen de närmaste åren.
I Boden regerar Claes Nordmark (s). Han behöver två saker för att satsningarna ska bli verklighet, utbildad arbetskraft och el. Det första ska han få hjälp med av sin namne, arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (s). Hon kommer från Luleå och gillar självfallet Norrbotten. Men hon misstänker att alla inte gör det. Därför antyder hon i Ekots lördagsintervju (25/9 2021), att det kan bli aktuellt att skärpa kraven på att flytta till Norrland. Går det, frågar man sig?
Vanliga människor kan inte tvingas att flytta till Boden eller någon annanstans. Vi har fri flytträtt i Sverige. Det Claes Nordmark kan göra är att locka folk dit. Högre lön brukar locka, men det är primärt inte ett kommunalråds uppgift att bestämma över löner i privat sektor. Parterna kan komma överens om högre löner i branschavtal, med lokal tillämpning, särskilt beträffande bristyrken. Men inte heller det är problemfritt med nuvarande lönebildningsmodell. För att få arbetskraft till Boden är Claes Nordmark är hänvisad till att göra staden till en mer attraktiv plats att bo på. Då handlar det om bostad, förskola, skola, service och kultur bland annat.
Det arbetsmarknadsministern syftade på i intervjun var att dra åt tumskruvarna på arbetslösa för att få dem att ta jobb i till exempel Boden. Det är främst via två regler som det kan ske. Den första handlar om vad som är ett lämpligt arbete. Om man som arbetslös tackar nej till ett arbete som Arbetsförmedlingen anvisar, kan man mista a-kassan. Regeringen skulle kunna ge ansvarig myndighet i uppgift att vidga vad som är ett lämpligt arbete, så att det blir svårare för arbetslösa att tacka nej utan att mista a-kassan.
Den andra regeln handlar om sökområde. Arbetslösa har i realiteten möjlighet att bara söka jobb på den egna orten och i den egna branschen i inledningen av tiden som arbetslös. I takt med att tiden i arbetslöshet går måste man vidga sitt sökområde. Det är teoretiskt möjligt att sätta ökad press på arbetslösa genom att kräva att man söker fler jobb i hela landet tidigare i arbetslösheten.
Men det finns flera skäl till att det blir svårt att driva igenom sådana regeländringar. För det första skulle fackliga organisationer protestera högljutt mot hårdare press på arbetslösa, särskilt från en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister med facklig bakgrund. För det andra kan förlusten för individen av att behöva flytta och ordna ny bostad, skola med mera, blir större än vinsten för samhället. För det tredje, och kanske avgörande; det kommer ändå inte att vara möjligt att tvinga arbetslösa att flytta just till Boden (eller Norrbotten). I själva verket ligger Boden långt från sökområdet för de flesta arbetslösa, även om sökområdet skulle utvidgas betydligt.
Till det kommer att Claes Nordmark behöver välutbildad arbetskraft. I Boden, liksom i Filipstad, finns ingen efterfrågan på analfabeter. Arbetslösa är visserligen sällan analfabeter, men avsaknad av högre utbildning ett vanligt drag. De många långtidsarbetslösa som vi har idag, nästan 200 000, har vanligtvis en mycket låg utbildning som gör dessa personer svåra att anställa. Regionen får sätta sin förhoppning till att Luleå Tekniska Universitet klarar uppgiften att utbilda och kompetensutveckla befolkningen.
Så Claes Nordmark måste göra Boden till vinnare i folks ögon. Det första han bör göra då är att sudda bort den gamla lumparramsan ur folkminnet:
”Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler. Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer”