Istället ser vi exempel efter exempel på att landsbygden ignoreras genom att medborgarservice koncentreras så nära centralorter som möjligt.
I dag är det inte bara det offentliga som agerar på detta sätt, också den privata sektorn är snabb att följa de politiskt styrda verksamheterna i spåren. Även banker, försäkringsbolag, spelbolag etcetera stänger sina lokaler om de ligger utanför regionens huvudort.
Ett argument för denna centralisering baseras på den digitala tekniken och den digitala transformation av samhället som sker idag. Tanken är god – alla får service via dator eller mobil och servicen blir på så sätt distansoberoende. Det som nonchaleras är att många inte kan tillgodogöra sig service och tjänster via internet, dels på grund av att det saknas bredband eller mobiltäckning, dels finns ett behov av kunskap, stöd och handledning bland flera medborgare. Det finns nämligen idag grupper som befinner sig i digitalt utanförskap, som riskerar att bli än mer marginaliserade om tekniken tillåts forma vårt samhälle utan att hänsyn tas till människorna som förväntas använda och behärska den. Att tro att det är bara gamla som inte fixar det digitala och resonera som så att de snart dör bort är att förenkla problematiken. Det finns fler grupper som behöver lära sig att nyttja tekniken.
Nu centraliserar Arbetsförmedlingen sin service till ett fåtal orter precis som Försäkringskassan redan gjort för flera år sedan. Det finns naturligtvis stora vinster, allt från miljömässiga till ekonomiska, med digitalisering och att service kan erbjudas på distans. Men det som är en vinst för några, får en negativ konsekvens för andra. När man på grund av digitalisering minskar antalet lokala kontor blir resultatet att de som driver och ansvarar för servicepunkter får ytterligare arbetsuppgifter. Numera ingår även att hjälpa och handleda dem som av olika anledningar inte behärskar den digitala tekniken. Lägg till detta att servicepunkterna även ska vara noden där Systembolaget lämnar ut, tips och trav lämnas in och nuförtiden även paket hämtas och tas emot. Allt det här vore kanske bra om alla dessa olika privata och offentliga organisationer också ersatte de olika servicepunkterna/butikerna. Det är nämligen deras personal som handleder och stöttar dem som ska ta del av tjänster och service. Skulle rimlig ersättning utgå skulle det här kunna vara ett sätt att öka befolkningens tillgång till nära service utan att behöva resa. För närvarande är det ett sätt att skyffla över arbetsuppgifter och kostnader till de små landsortsbutikerna och/eller servicepunkterna. Visst händer det att en del av dessa företag betalar en viss avgift men den är oftast mycket låg, då de vet att butikerna är måna om att hålla hög service mot sina kunder.
Vi menar att ansvarsfrågan för det digitala samhället är oklar och behöver redas ut. Det är inte rimligt att utgå från att medborgare av ren medmänsklighet ska ta ansvaret för att det digitala samhället ska omfatta alla. Det ansvaret finns hos alla de som bidrar och formar det digitala samhället och alla de som tillhandahåller digitala tjänster, det vill säga stat, region, kommun och privata aktörer samt, inte minst, politiker.