I små kommunala fullmäktigeförsamlingar som min egen har vi nu bantat ner antalet ordinarie ledamöter till 23, fördelat på 7 olika stora partier.
Antalet ersättare regleras i kommunallagen 2017:725, 5 kapitlet genom skrivningen:
8 § För ledamöter i fullmäktige ska det finnas ersättare.
Fullmäktige bestämmer hur många ersättarna ska vara. Antalet ska utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti får i fullmäktige. Beslutet ska fattas före utgången av februari månad valåret. Länsstyrelsen ska genast underrättas om beslutet.
Alla som varit med ett tag vet att innan en mandatperiod är över så har partierna oavsett storlek och antal ledamöter på valsedeln behövt nyttja nästan alla inblandade som ordinarie eller ersättare.
Orsaken till detta är mångfacetterad: Håller inte med partiet, privata angelägenheter, flytt till annan kommun, dödsfall osv.
Vad som gör detta bekymmersamt för främst små kommuner, jag menar att t.ex Stockholm som har över 100 ledamöter i sitt fullmäktige är inte detta ett problem då numerären ledamöter är betryggande stor. Bekymmersamt för små kommuner i den mening att om man har 23 ledamöter i fullmäktige fördelat på 7 partier, och det största har 8 ordinarie platser och enligt kommunallagen 4 ersättare så behöver det inte hända så mycket i omgivningen innan det står stolar tomma vid varje kommunfullmäktige. Detta betyder att ett kommunfullmäktige med representativ demokrati ganska snabbt har sammanträden med mellan 15 och 23 närvarande. Att dessutom vara ersättare i en förtroendevald församling som förvärvsarbetande och bli utringd klockan 8 sammanträdesdagen är i 90 procent av fallen inte praktiskt möjligt. Det ställer till det på ersättarens arbetsplats direkt.
Arbetslivet idag är inte som det var på 80- och 90-talen. Fackföreningar och politiska församlingar blomstrade för att det fanns alltid ”luft” i systemet, man kunde vara borta en dag och produktionen flöt på ganska bra ändå.
Ett sätt att ge dagens och framför allt morgondagens demokrati näring och syre att överleva är att förändra kommunallagen så att små kommunfullmäktigeförsamlingar äger rätt att byta ut ordinarie ledamöter vid frånvaro, som idag regleras av högst hälften av ordinarie (8-4 exemplet) till att gälla att man får kalla in ledamöter i form av ersättare så långt valsedeln ger utrymme till.
Ett fullmäktige är kommunens högst beslutande organ, att med kommunallagens hjälp göra den till en församling som redan idag kan klubba av viktiga möten fem gånger per år på under en timme är ett hån mot demokratin, och ett resursslöseri med tjänstepersoners arbetstid.