Jag har i många år, både i professionellt och ideellt arbete kommit i kontakt med och arbetat med unga kriminella. Jag har under större delen av mitt liv bott i södra Sverige och främst i Stockholm bland annat i Rinkeby. Jag tror mig ha en djupare insyn i hur gängen fungerar och tänker, än vad som är vanligt, när man själv inte har varit inblandad i kriminalitet eller droger.
De kriminella gängen är ofta välorganiserade. För en utomstående kan det tyckas som det skjuts lite hur som helst, men så är inte fallet, utan det är noga planlagt och har specifika syften; oftast för att radera konkurrens om marknaden för drogförsäljning. I företagsvärlden skulle det kallas ”att öka sina marknadsandelar” genom att attackera sin ”market challenger”.
Vi bevittnar hur gängen sprider sig till allt mindre orter. Detta är en uttänkt strategi från gängens sida. För att återigen använda företagsspråk: marknadsledare vill öka den totala efterfrågan, det vill säga de kriminella gängen vill sälja mer och sprider sig därför till mindre orter och ökar på så sätt sina marknadsandelar.
Om du är illojal mot det företag du arbetar för, så är det skäl för uppsägning. Gängen agerar på exakt samma sätt, skillnaden är att det inte blir uppsägning på ett papper, utan du dödas.
Att inse att de kriminella gängens och nätverkens uppbyggnad och expansion skulle få många företag att bli gröna av avundsjuka, är helt nödvändigt, om man säger sig vilja göra något för att vända utvecklingen.
Att minderåriga – barn – rekryteras till de kriminella gängen är något som på sistone har uppmärksammats, men det är inget nytt. Det har pågått i stor skala under minst 20 år. Till skillnad mot vad vissa verkar tro, så sker inte rekryteringen genom kontakter med utomstående eller barn som ”råkar finns i närheten”. Rekryteringen sker främst inom familjer. Föräldrar uppfostrar sina barn till yrkeskriminella i de familjer där hela familjen eller släkten med få eller inga undantag är kriminella. Ännu vanligare är att de yngre syskonen följer sitt äldre syskon som vid 18-20 års ålder står på toppen av sin yrkeskriminella karriär. Oftast så vill faktiskt inte den äldre brodern att de yngre syskonen ska bli kriminella, utan de önskar ett bättre och tryggare liv för sina småsyskon. Dock så ser de yngre upp till sitt äldre syskon, som har pengar och status. De vill inget hellre än att bli likadana. De bönar och ber om att få hjälpa till och till sist så faller det äldre syskonet till föga och låter den yngre som kanske är i förskoleåldern eller ännu yngre, göra något som är ofarligt, t.ex. att vara utkik; att larma om de ser någon polis eller annan ”misstänkt” person. Där börjar det och fortsätter sedan med alltmer avancerade ”uppdrag”.
Känns mönstret igen? Hur många familjeföretag har vi inte där de unga har fått fler och mer avancerade arbetsuppgifter ju äldre de blivit?
Min poäng är, att personerna i de kriminella gängen är människor som fungerar och agerar på samma sätt som vi andra gör, där den enda skillnaden är att deras arbete är kriminellt och slutar i tragedier för alla inblandade och för samhället i stort.
Åtgärder och lagar som bygger på ett vi-och-de-tänk gynnar ingen.
Vill du förstå, läs Roslund & Hellström; börja med boken ”Två soldater”.