Debatt: Kustbevakningen behöver växa i takt med industrin

Industriklustren i övre Norrland växer så det knakar. Företag som Northvolt, H2 Green Steel, LKAB och SSAB:s historiska investeringsboom samt den starka tillväxten för Luleå Hamn är rikskända exempel på detta. För många kommer sjöfart utgöra det huvudsakliga transportslaget vilket går i linje med regeringens godstransportstrategi. Dessvärre blundar regeringen för att dimensionera Kustbevakningen i proportion till den ökande sjötrafiken. Det riskerar få oöverblickbara konsekvenser vid incidenter till havs och för dem som bor längs kustbandet.

De historiska investeringarna i Norrland på uppemot 1000 miljarder kronor skapar stora möjligheter för både regionen och hela Sverige. Den viktiga klimatomställningen är grunden för många av de nya etableringarna och nu ställs höga krav på att logistiken både ska fungera och vara hållbar. Många kommer därför att välja sjöfarten.

Den nationella godstransportstrategin ifrån juni 2018 anger hur godstransportsystemet ska utvecklas. Bland annat pekar strategin ut att viss överflyttning av godstransporter bör ske till sjöfart. Sjöfarten har stor potential att bidra till en mer hållbar utveckling på klimat- och miljöområdet men även sjöfarten är behäftad med vissa problem. Inte minst gäller det utsläpp av olja och fartygsbränsle, det vill säga bunkerolja, från fartyg. Utsläpp av bunkerolja kan ske från nära nog alla typer av handelsfartyg, och inte enbart från tankfartyg som fraktar råolja eller andra oljeprodukter. Många fartyg har hundratals ton, ibland flera tusen ton, bunkerolja i tankar vid normal färd.

Kustbevakningen arbetar för att minimera skadorna vid utsläpp och är därför i ständig beredskap med specialutrustade miljöskyddsfartyg. Som situationen är idag befinner sig 2000 fartyg i den vältrafikerade Östersjön vid alla tidpunkter på dygnet. Med den ökande sjötrafiken, och då särskilt den tunga fartygstrafiken, ökar risken för olyckor som grundstötningar och kollisioner. I Östersjön förekommer ofta oljelaster på uppemot 125 000 ton och på Västkusten gäller ungefär den dubbla storleken. En enda tank i en större oljetanker kan innehålla mellan 10 000 och 20 000 ton olja eller oljeprodukter. Sveriges insatsförmåga i miljöräddning till sjöss grundar sig på att högst två tankar i ett 150 000 tons fartyg skadas med läckage på upp till 20 000 ton olja. Om flera olyckor skulle hända samtidigt på olika platser finns därmed sårbarheter redan idag. 

Sverige har en av Europas längsta kuster, och längs denna samt i våra stora insjöar har Kustbevakningen idag 20 kuststationer. Sedan ett antal år tillbaka finns dock en diskussion om att lägga ner ett antal kuststationer till följd av resursbrist. Bland dessa nedläggningshotade kuststationer återfinns ett antal just längs Norrlandskusten och på Gotland.

Det finns i dag ett akut behov av att öka antalet anställda i den operativa verksamheten med 200 fler kustbevakare. Utan ökade statsanslag som också täcker utvecklings- och investeringsbehov kommer viktiga kuststationer fortsätta att hotas av nedläggning. Trots detta har regeringen inte tillskjutit resurser. I årets vårbudget aviserades resursförstärkningar till många myndigheter – men inte Kustbevakningen. 

Samtidigt som regeringen å ena sidan applåderar investeringarna i Norrland och lyfter fram sjöfarten som en viktig komponent i ett hållbart transportsystem, så ignorerar de att Kustbevakningen som ansvarar för miljöräddningen saknar resurser för att möta den växande utmaningen. Det är en dumsnål dubbelhet som Sverige inte har råd med.