I Finland kan vem som helst bli renskötare, det stärker renskötselkulturen. En kultur blir bara starkare av fler utövare och öppenhet. Varför styr svenska staten vem som får ha renskötselrätt?
1886, när samebyarna bildades av staten, hade i princip all ortsbefolkning renar. Staten tvångsinlöste 1928 alla som inte var nomadiserande renskötare. Ingen uppfyller dåtidens krav idag. Samebyn är inte representativt för något ursprungsfolk. Inte heller sametingets 9226 röstberättigade är representativa för alla samer. Sametingets lagstiftning kräver en aktiv ansökan, där man bevisar sin rätt.
En minoritet av samerna har med sitt företag medlemskap i samebyn. Företagens mandat styrs i antal renar och styr över vem som ska ärva medlemskap. Selekteringen har skett sedan samebyn skapades av staten 1886. Samebyarna har genom lagen fått nyttjanderättigheter i hur, om och till vilken kostnad jakt- och fiskerättigheter ska säljas på enorma ytor.
Utfallet av dagens lagstiftning är att även samers byggrätt överklagas. Skoterförbud införs utanför tätorten. Många har förfäder som tvångsinlöstes från sin mark får se sin äganderätt bli värdelös igen.
Medlemmarna och mandaten i samebyn byts beroende på resurser och intressen. Normalt i ett företag. Men som förvaltare med makt över statliga och privata marker?
Renmarksutredningen arbetar med att, som i Girjas, samebyns förening förvaltar nyttjanderätten. Alternativt att man inte gör någon ändring, och som tredje förslag att staten endast tar en granskande insyn till samebyarnas förvaltning. Inget av de förslagen är bra.