Det är kris inom psykiatrin i Norrbotten. Jag vill synliggöra några av dessa problem.
Missbrukare av narkotika och människor med beroendesjukdom har oftast ingen god hälsa.
Det uppstår följdsjukdomar såsom till exempel blodsmitta och psykisk sjukdom. Psykisk ohälsa är ofta ingången till narkotika, så kallad självmedicinering leder snabbt till beroende.
Norrbottens Läns Landsting har beslutat att införa ett sprutbytesprogram för narkomaner i Piteå. Mycket bra tycker jag som anser att all vård som förebygger sjukdom är bra. Individen och samhället får en mycket stor förtjänst om vi undviker sjukdom såsom till exempel blodsmitta. Medicinen mot exempelvis hepatit är mycket dyr även om staten har förhandlat ner priset.
Man öppnar också upp för kontakt med sprutnarkomanerna. Man kan erbjuda behandling mot missbruket, skapa kontakter, förebygga mycket som följer i drogernas släptåg.
Men Piteå kontra Norrbotten så blir det inte så många som får denna chans till hjälp.
På beroendecentrum i Sunderby sjukhus Luleå finns en avdelning för människor med beroende/missbruk. Avdelningen med bara åtta sängplatser ska räcka till för hela Norrbotten! En omöjlig ekvation! Det blir in-och-ut vård!
Snabba avgiftningar utan möjlighet till utredning av den psykiska ohälsa alla människor med narkotika missbruk har. Personalen på beroendecentrum sliter och gör ett jättebra jobb men verkar känna att de inte räcker till. En hel del väljer att sluta. Jag förstår dem, kan man inte göra ett meningsfullt jobb vill man ju inte vara med.
Uppföljning ska delvis ske i öppenvårdspsykiatrin. Det verkar inte heller vara någon populär arbetsplats. Att få en tid till en psykiater är närmast omöjligt, få verkar vilja jobba inom psykiatrin.
LABO (labororatorieassisterad läkemedelsbehandling) erbjuder en läkemedelsassisterad behandling som fungerar för en del med beroendesjukdom. Kön till LABO verkar vara oändlig, ska LABO i Sunderbyn täcka upp för hela Norrbotten de också, eller vad beror dem orimliga kötiden på?
Jag känner till ett stort antal unga vuxna med behov av psykiatrisk vård. Många har ”valt” droger medan de väntar på hjälpen som aldrig verka komma. Det finns en vårdgaranti–vård inom 90 dagar–i Norrbotten. Gäller inte den missbrukare och människor med beroendesjukdom?
I landstingets måldokument kan man bland annat läsa följande;
”Trygghet, god tillgänglighet och goda resultat är kännetecken för landstingets diagnostik.”
Alla människors lika värde, är också fina ord. Tyvärr uppfylls inte landstingets mål inom varken missbruksvården eller övrig psykiatri. Är psykiatrin sjuk i Norrbotten?
Eva Ericsson
medlem i stödföreningarna Equal och FMN, Föräldraföreningen mot narkotika