Debatt: Kraftfulla satsningar på infrastrukturen

Gunilla Svantorp och Zara Leghissa, Socialdemokraterna, menar att regeringen inte satsar tillräckligt på framtidens järnvägsunderhåll (NSD, 241011). Den moderatledda regeringen anslår så stora resurser som Trafikverket kan hantera.

Den moderatledda regeringen har presenterat sin infrastrukturpolitik på kortare och längre sikt. Dels i budgetpropositionen för 2025 och dels i infrastrukturpropositionen för perioden 2026 till 2037. Sammantaget är satsningarna historiskt stora. Anslagsökningen för perioden 2026-2037 motsvarar 27 procent. Under perioden satsar regeringen 1 200 miljarder kronor på underhåll och ny infrastruktur.

Av dessa 1 200 miljarder kronor går 210 miljarder till järnvägsunderhållet. Det är för lite, tycker Svantorp och Leghissa. I sammanhanget kan det vara bra att känna att de resurser som satsas är så stora som Trafikverket bedömer att de kan hantera, utan att stänga ner tågtrafiken under längre tid. Resurserna ligger i linje med Trafikverkets mest expansiva scenario. 

Att sköta underhållet är det mest effektiva man kan göra. Socialdemokraterna valde en annan väg under sin tid i regeringsställning. Man prioriterade att lägga pengar på de samhällsekonomiskt olönsamma höghastighetstågen och valde att medvetet öka underhållsskulden i järnvägsnätet i sin proposition från 2021. Det är lätt att förstå frestelsen men frågan är hur meningsfullt det är att skjuta till mer resurser än myndigheten bedömer att den kan göra av med.

Socialdemokraterna vill dessutom att underhållet av järnvägen ska återföras i statlig regi, trots att utredningar visar att det skulle leda till omkring 20 procent mindre underhåll för samma summa pengar.

Artikelförfattarna för också resonemang kring alternativ finansiering av infrastruktur och nämner bland annat Arlandabanan. ”Alternativ finansiering” är ett samlingsbegrepp för ett antal tänkbara varianter av finansiering som ligger utanför den ekonomiska ram som omfattar den så kallade planperioden. Det finns många möjliga lösningar på hur den alternativa finansieringen ska kunna se ut och det är just detta som ska utredas. Syftet med alternativ finansiering är att få en anläggning på plats snabbare än anläggningen annars skulle bli klar. 

Om Arlandabanan är ett dåligt exempel på privat finansiering så framstår det som något motsägelsefullt att Svantorps och Leghissas egen regering för några år sedan valde att förlänga detta avtal. 

Vi är helt överens med Svantorp och Leghissa om att en fungerande och god infrastruktur är avgörande för Norrbottens och Sveriges framgång. Det är därför vi lägger fram en kraftfull och offensiv infrastrukturpolitik.