Mitt svar till Mats Taaveniku, NSD 24 juni där jag försvarar min ”hårda retorik” och hur jag ”använder skallen”.
Att mäta min skalle, är inte allvarligare än att man mäter min längd, för mig. Det väsentliga är syftet med mätningen, värderar man måtten efter skallmätningen? Bättre eller sämre ras, en avskyvärd värdering.
Dagens särlagstiftning på bekostnad av andra människors äganderättigheter på privat och statlig mark, man kvoterar rättigheter efter ras/ursprung och/eller tillhörighet. I dagsaktuell avskyvärd värdering. En värdering som Mats inte berör.
Ingen ras är heller homogen här uppe, ursprungen och raserna är blandade i århundraden. Då blir tillämpningen av fundamentala rättigheter till ursprung knappast rättssäkra eller rättvisa.
Jag försöker använda min skalle för att beskriva den retorik Mats anser vara hård, för att värna om alla människors lika värde inför lagen. När jag läser din text får jag en bild av att du är emot att människor inte får åka till sin stuga, du vill föra dialog med samebyn, klokt. Men jag menar att lagen inte ska ge samebyn den rätten till godtycklig kollektiv bestraffning, ens när en enskild dåre stör renar. När det är som du också skriver om att inga renar i området ibland finns och samebyn ändå inte ger dispens till att besöka sin stuga.
Jag menar att samebyn utan insyn med mandat fördelat på resurser(renar) med sitt ekonomiska intresse, inte ens ska bli tillfrågad om dispens efter alla samebyns, enligt mig, övertramp. Det borde vara självklart, respektera renarna åk till stugan. SSR ordförande uttalade i SVT att ”tiden för kompromisser är förbi”.