Jag läser till min glädje att Dagens Nyheters filmrecensent Helena Lindblad (20/10) gett thrillerserien "Midnattssol" fyra stjärnor av fem möjliga. Lindblad har sett alla åtta avsnitten på förhand, så hon borde veta. “Den brutala upplösningen är gjord med dramaturgisk finess och nerv utöver det vanliga”, skriver hon.
Puh. Så skönt att höra.
I Aftonbladet undrar Kirunafödde Markus Larsson (23/10) varför inte fler TV-serier och filmer spelas in i Kiruna? Han skriver: “Den världsberömda avkroken är perfekt för noir och skräck. Det saknas inte direkt dramatiska miljöer.”
Efter att ha sett första avsnittet av fransk-svenska Midnattssol i SVT1 skulle jag nog säga att det finns goda anledningar att undvika Kiruna som inspelningsplats.
Staden och dess omgivningar tycks nämligen ha en obehaglig förmåga att ta udden av berättelser och dramatik. Allt drunknar i vackra panoreringar över gruva och fjäll, i skruvade norrländska dialekter och nu på sista tiden även de tröttsamt pedagogiska utläggningarna om stadsflytten.
De kvävande obligatoriska inslagen finns i det mesta som gjorts om Kiruna i spelfilmsväg. Det knasade alldeles till filmatiseringen av Åsa Larssons utmärkta deckardebut "Solstorm" (2007). Det sänkte tempot och historien i Sofia Norlins "Ömheten" (2013). Och vill man gå riktigt långt tillbaka i tiden tål det att påpekas att redan det magnifika filmfiaskot "Rymdinvasion i Lappland" (1959) hade sin beskärda del av hopplöst långdragna sekvenser med vacker fjällterräng i vinterskrud.
Har kommunen, turistnäringen eller Filmpool Nord krav på att spelfilmer i Kiruna även måste vara reklam- och informationsmaterial om staden? I så fall borde de tänka om. Det tycks snarare vara å sin plats att strängt varna alla produktionsbolag: kom inte hit med era kameror och skådespelare om ni inte har en historia som är så bra att den hade kunnat utspela sig precis var som helst. Är det en bärande idé i manuset att människor ska prata norrländska, åk då någon annanstans! I Kiruna pratar folk inte så.
Och när vi ändå håller på: överväg att ålägga er själva ett flygförbud! Det är dyrt med helikopter och filmsekvenserna blir så vackra att ni sedan inte har mage att klippa dem nog hårt. Jag håller med om att väder och ljus kan få Kiirunavaaras dagbrott eller Ladtjovagges dalgång att ta andan ur en. Men berättelsen tappar all styrfart. Tyvärr.