Regeringens samordnare för industriprojekten norra Sverige, Peter Larsson, har förutspått att Norrbotten och Västerbotten behöver en befolkningsökning på 50 000, kanske uppåt 100 000 personer under de närmaste 10–20 åren. Om det ska bli möjligt måste staten ändra sin politik radikalt på flera områden.
Det område som diskuterats mest har varit en snabb utbyggnad av elproduktionen. Produktion av batterier och fossilfritt järn och stål kräver mycket mera el än vad vi har tillgång till idag. Men behovet av ny politik stannar inte där.
Två av de största utmaningarna kommer att bli rekryteringen av arbetskraft och byggandet av nya bostäder.
Arbetskraft kommer att behövas i alla sektorer i samhället. Den behövs i de planerade industrierna, i nya förskolor och skolor, affärer, kollektivtrafik och i stort sett all annan samhällsservice.
Glesbygdskommunerna i inlandet kan inte förse kusten och Malmfälten med den här arbetskraften. Det är inte vettigt att dammsuga inlandskommunerna på arbetsföra människor heller. Alla tjänar i längden på att den norra landsändan har en balanserad utveckling i både kust- och inland.
Inflyttning från södra Sverige kan ge tillskott men knappast tillräckligt. Vi behöver invandring också. En stor invandring till och med. Att då exempelvis utvisa gymnasieelever från Sverige till Afghanistan blir i det sammanhanget helkorkat.
Den främlingsfientlighet och rasism som nu sveper över Sverige är inte bara moraliskt obehaglig. Den är ett hot mot ekonomisk utveckling och den omställning som planeras i norr. Högerns tal om ”skadlig invandring” är utvecklingsfientligt. Det nationalkonservativa blocket hotar att leda in oss på samma väg som en del östeuropeiska länder med en krympande, åldrande befolkning och stagnerande utveckling.
Sedan behövs flera tiotusentals nya bostäder i de nordliga länen. Införandet av marknadshyror kommer inte att lösa detta, det skulle tvärtom försvåra. I värsta fall får vi en läge där det byggs ett mindre antal mycket dyra bostäder i kombination med veckopendlande arbetskraft som bor i baracker. Istället behövs stora statliga investeringsstöd för att bygga nya bostäder till rimliga priser, i första hand hyresrätter.
Om alla ambitiösa planer för omställning och utveckling av industrin i norr ska bli verklighet så krävs att alla delar i samhället samverkar i utvecklingen. Det krävs ett stort, aktivt statligt ansvar och samverkan mellan regering, kommuner och regioner. Det är motsatsen till den konservativa vision, där staten griper in så lite som möjligt.
Det krävs också en utveckling av kultur- och välfärdssektorn för att människor ska vilja flytta hit, trivas och stanna kvar. Ett samhälle som hänger ihop helt enkelt.