Tosser är som recensent naturligtvis fri att tycka vad han vill om det han upplevde i en fullsatt salong. Problemet är att han inte tycker något. Han fegar ur och konstaterar att en del tycker si andra tycker så. Han har ingen egen åsikt om det som Andersson ”skojade” om.
Så här skriver Tosser: "Andersson återkommer till skämt om samer – vilket är modigt och befriande eller dumt och förnedrande".
Komiker Andersson konstaterar att ”några dåliga skallmätare sabbar för alla skallmätare.” Innan han slår fast att ”vi idag lärt oss att det inte går att mäta samers intelligens genom att mäta deras skallar eftersom de inte sitter still.” (!?)
Skallmätningen, som utfördes av Rasbiologiska Institutet, är en av svensk vetenskaplig forsknings absoluta skamfläckar.
Man ska kunna skoja om allt, brukar Andersson och andra ståuppkomiker, hävda, bara det är roligt.
Jag var själv inte i Kulturens hus den aktuella kvällen men enligt Tossers referat var det många i publiken som tyckte att det här var roligt.
Med min, säkert tycker många, gammaldags syn ser jag inget roligt i att väcka upp och sprida fördomar som i stället borde vara begravda och få oss att skämmas.
Tomas Bresky
SVAR DIREKT:
Givetvis ska en recensent vara tydlig med sina åsikter och i det här fallet verkar många frågetecken ligga kvar i luften, vilket jag tar åt mig av.
Frågan om vad komiker kan skämta om utan att svartmålas är ständigt aktuell. Jag anser att recensionens roll snarare handlar om att bedöma kvalitén på underhållningen än att ta ställning i sakfrågor.
Vad som är ett känsligt ämne är olika från person till person. Tomas Bresky nämner Rasbiologiska Institutets skallmätningar som något vi inte borde nämna längre, andra reagerar starkare på pedofilskämten eller den återkommande grova sexismen.
Förkastliga företeelser allihop, men jag anser att det är bättre att skoja och bearbeta än att tysta ner och förtränga.
Magnus Tosser, nöjesredaktör