I hela Sverige och även i många andra delar av världen följer man med stort intresse den kommande fossilfria industriutvecklingen i norra Sverige. I ett radhus i Mölndal bor familjen Leman. Det är mamma Grete, pappa Adrian och dottern Lovisa. Grete är civilingenjör inom metallurgi, Adrian är gymnasielärare i språk och Lovisa går tredje klass och har konståkning som fritidsintresse.
Grete har i media läst om en fossilfri stålindustri som ska etableras i Boden. Hon är tänd på att söka jobb där uppe i norr. Hon studerade flera år vid LTU i Luleå och är ganska känd med regionen. Adrian och dottern Lovisa är skeptiska. Adrian som är teater- och konstintresserad undrar över hur han ska utlopp för sitt intresse och även över vilken arbetsmiljö som väntar samt hur tillgången av legitimerade kollegor är. Lovisa går i en skola med nästan bara behöriga/legitimerade lärare så hon undrar över vilken kvalitet hennes utbildning ger vid en flytt till Boden. Hon undrar även över vilka möjligheter hon har att utöva sitt intresse för konståkning.
När vi i Boden nu har en historisk möjlighet till nya industrijobb och därmed ökad befolkning så är det svaren på Adrians och Lovisas undringar vi måste leverera. Efter valet har Socialdemokraterna och Sjukvårdspartiet bildat en skör majoritet under slogan ”Framåt hela Boden”. Med en sådan slogan borde man sökt en större majoritet och tagit tillvara de resurser av kompetens, kreativitet och erfarenhet som finns hos andra partier.
Vi i Bodenalternativet är redo för att med vår erkända kunskap, kreativitet och erfarenhet bidra till att familjen Leman och andra som undrar kan bestämma sig för att ”I Boden vill min familj bo”. Vi vill därför prioritera upprustning av lärmiljöerna, satsning på rekrytering av legitimerade lärare och ökade resurser till kultur och fritid.