Debatt: Hög tid för dubbelspår i norr

I propositionen finns många slagkraftiga ord och bland mycket annat stora järnvägssatsningen med drift, underhåll, ombyggnationer, utbyggnader, nyinvesteringar och miljöåtgärder. Återkommande målbeskrivningar är hållbar, robust, tillgänglig, flexibel, effektiv, punktlig, tillförlitlig, säker, kapacitetsstark och konkurrenskraftig.

Man vill främja näringslivet och den hållbara utvecklingen i både storstäder och på landsbygd. Överallt i hela landet.

Vad gäller tillförlitligheten med järnvägen så belyses kapacitetsbrister som flaskhalsar. I Norrbotten har vi just en sådan flaskhals som borde vara extra viktig att åtgärda både ur ett hållbarhetsperspektiv och för att säkra näringslivets utveckling i norra Sverige: Malmbanan mellan Riksgränsen och Luleå. Därför driver Socialdemokraterna i Norrbotten att byggnationen av dubbelspår ska prioriteras och tidigareläggas på denna sträcka. Detta är mycket önskvärt på grund av den expanderande malmtransporten, efterfrågan av det fossilfria stålet, ökad besöksnäring och med hänsyn till försvars- och säkerhetsaspekten.

Det är förknippat med risker då det enkla järnvägsspåret på vissa ställen går genom ett ”väglöst” land. Ett exempel taget direkt från verkligheten skriver under det skriande behovet av dubbelspår. Här är en berättelse från en resenär:

”En minnesvärd resa var det när jag en vinterdag för tre-fyra år sedan var på väg upp från Luleå till Kiruna med tåg. Det var minus 36 när vi som vanligt stannade till i Fjällåsen på grund av mötande godståg. Fjällåsen ligger i väglöst land mittemellan Gällivare och Kiruna. Stoppet brukar ta 30 minuter. Denna gång blev det fel på strömavtagarna i kylan. Tåget blev strömlöst och försöken att få upp strömavtagarna misslyckades. Det blev snabbt kallt så alla passagerarna fick samlas i en vagn och tågvärdarna tog fram fotogenvärmare så att det inte blev outhärdligt i den stränga kylan. Vi fick en del kaffe och fika medan vi väntade på reservloket som fanns i Kaisepakte, 13 mil norrut.

Det tog väldigt lång tid för reservloket att komma ner – det är bara enkelspår och massvis med godståg med malm som har förtur norrut mot den isfria hamnen i Narvik. Jag såg hur några äldre blev desperata och rädda och ringde hem till sina nära och kära för att ta farväl. Efter fyra timmar kom loket och vi kunde fortsätta hem.”

Att det bara finns ett järnvägsspår får också konsekvenser för restiden. Eftersom godståg är prioriterade så tar det idag en timme längre per enkel resa till Luleå från Kiruna än för 25 år sedan. Det tar mer än en hel dag för en Kirunabo att ta sig till ett vanligt sjukhusbesök i Luleå. Om resorna blir snabbare och med fler turer så förs trafiken över från vägarna till tåget, vilket blir säkrare och bättre för miljön. Det kommer att uppstå möjligheter till arbetspendling inom Malmfälten och till och från Luleå.

När klubban faller i riksdagshuset den 22 juni så har alla betänkanden gått ut och alla debatter har förts. Förhoppningen är att då att spaden snarast sätts i jorden för dubbelspåren i norr.