Dr. Carl Sagan poängterar att ”Du måste känna till historien för att förstå nutiden” och en annan historiker, Fritz Stern sa "Historikern måste tjäna två mästare: det förflutna och nuet.".
Dagens ”nu” i Norrbotten känner vi till, en grön omställning som hela världen tycks vara intresserad av. Här finns massor av malm som kan bli stål och framställas på ett miljövänligt sätt. Vi har redan vattenkraft och vindkraftverken växer på olika ställen i Norrbotten. Luleå är ofta den stad med mest soltimmar i landet. Energi finns alltså. Det satsats miljarder och åter miljarder på Norrbottnisk industri. Kapital, råvaror och energi saknas alltså inte i vårt län. Det som saknas är människor, så kallade arbetare och tjänstepersoner som kan hantera de enorma resurser Norrbottnisk miljö erbjuder.
1660 talets första upptäckter av järnmalm i Malmfälten kom med industrialismen för tvåhundra år sedan bli allt viktigare. Det utvecklades till ”Norrbottens teknologiska megasystem” ett begrepp som teknik historikern Staffan Hansson skapat för all teknik som gett länet utveckling från fiske och småbruk till modern industri.
Men hur berättar vi om detta? Råvaror, kapital i form av pengar, byggnader och verktyg uppmärksammas, enstaka initiativtagare till industrier vid kusten kommer vi ihåg. Någon kung som kommit på besök.
Men var finns den stora massan av arbete som till syvende och sist skapade det samhälle vi idag kan leva i. Arbetare och tjänstemän som stigit upp klockan fem på morgonen i sina alltför små lägenheter och cyklat till järnverket, till gruvan, till kraftverksbygget, till skolan, till sjukhuset och städjobbet. För att inte tala om alla kvinnor som burit fram barn och sett till att männen fick mat och vila för att orka med ännu en arbetsdag med korp och yxa. För att på femtiotalet förra seklet själva bli tvungna att börja yrkesarbeta och tjäna ihop pengar till familjens försörjning.
Ska vi i Norrbotten kunna erbjuda uppåt 100 000 nya medborgare en plats i vårt län måste vi känna till historien, för att förstå nutiden. Det måste vara med glädje och stolthet en sjuksköterska, en elektriker, en brandman, en metallare eller kommunalare sätter sig i flyttbilen från de södra delarna av världen för att komma till oss. Det måste till både dem och till våra barn och ungdomar berättas om det heroiska arbetet som de kommer att ansluta till. En vildmark där mänskligt arbete från renskötsel till ståltillverkning och databaser gjorts, där vägar och järnvägar byggts, där timmer flottats och vattenkraft byggts. Snillen av många olika slag har också funnits, trion på LTU som hjälpte till med Mobiltelefonin, ingenjörerna i Bodens fästning som sände svensk radios första program för att inte tala om vår nobelpristagare Eyvind Johnson som med sin bok ”Romanen om Olof” beskrev mycket av det arbete som norrbottningen gjorde. (Den finns som ljudbok på SR:s app) . Arbetet och dess produkter som arbetare byggt och vårdat i långa tider behöver uppmärksammas och få sin berättelse. Man måste känna till historien för att förstå nutiden och ska man flytta norrut eller kanske som ung välja att stanna i sin hembygd ska man vara alldeles klar över vilken stolt och frihetlig tradition som arbetet i Norrbotten bygger på. Det ska kännas i bröstet på alla som flyttar hit och de som stannar kvar att man står på en stadig historisk grund och att man jobbar för en miljövänligare och grönare värld som ger chansen till våra barn och barnbarn att överleva den annalkande miljökatastrofen. Norrbotten behöver ett arbetslivsmuseum där denna ytterst tunga del av samhällsbygget exponeras och får sin berättelse. Kanske Karlsvik i Luleå bredvid Sveriges näst största järnvägsmuseum skulle passa. I Karlsvik finns ju rester av gamla järnverket, flottningen och sågverk. Och ett sådant museum kan hänvisa till de specialmuseer som finns runt om i Luleå och Norrbotten.