Debatt: Hård retorik löser absolut ingenting

Jag med flera har följt diskussioner om renägarnas rättigheter jämfört med övriga samer och ortsbor. Diskussionen ökar polariseringen mellan människor mer och mer ju längre debatten pågår. Den hårda retoriken gynnar inte någon av parterna. Vi har nyligen kunnat bevittna det som kan betraktas som hatbrott, när man jagar renar med skoter och bil i syfte att plåga dessa stackars djur till döds har många gränser passerats! Djuren har ju inte med saken att göra. En avskyvärd handling!

Tonläget höjs hela tiden och man misstänkliggör varandra från båda sidor. En i övrigt ambitiös, ung och duktig KD-politiker i Kiruna pratar om att mäta sin skalle som bevis för sin tillhörighet, det är en hård retorik. Skallmätning är en mörk och tragisk del av vår historia där många som blev utsatta lider än idag. Det borde väl vara mer intressant att veta hur skallen ska användas och inte hur den ser ut, eller hur?

Jag har fått frågan vad min åsikt är om våra rättigheter till jakt, fiske och friluftsliv, kontra rennäringens inflytande. Mitt svar är. Vi som bor här uppe, i de fjällnära kommunerna, måste få jämbördig tillgång till jakt, fiske och övrigt friluftsliv. Förutsättningen för det är självklar, att visa respekt för varandra och respektera de yrkesgrupper som är beroende av naturen för att kunna bedriva sin näring. Jag tänker främst på besöks-, skogs- och rennäringen.

Det höjda tonläget finns på båda sidor av debatten, rennäringen hävdar sina rättigheter liksom andra minoriteterna som kväner, lantalaiset, tornedalningar med flera hävdar sina. I grunden är vi alla människor, vilket är det viktigaste. Vi har rättigheter, men allt handlar om Hur vi använder våra rättigheter och skyldigheter. Om vi medvetet försöker tränga undan varandra från att vistas i naturen och använda våra marker, ja då skapar det problem. I stället borde vi ställa oss frågan Hur vi ska vistas i naturen och använda våra marker. När vi blir överens om det borde problemen bli lösta.

Det finns exempel på när samer (icke renägare), som är födda och uppvuxna i och kring samebyar, måste söka dispens för att vintertid ta sig med snöskoter till sina egna stugor. I många fall avslår samebyarna dispensansökan, trots att det inte finns ren i närheten av området. Om det mot förmodan hade funnits ren i närheten så är jag övertygad om att alla som är ute i naturen har vett och kunskap om hur man tar sig fram utan att stressa djuren. De flesta av oss som är födda och uppvuxna här uppe är ansvarsfulla människor som visar respekt för naturen, andra människor och djur.

Kiruna kommuns ledning har ett ansvar i att ta tag i frågan tillsammans med oppositionen. Först; uttala sig kraftfullt mot alla former av hatbrott och rasism! Därefter; skapa en bred och konstruktiv dialog mellan kommun, näringsliv (inkl ren- skogs- och besöksnäring) och föreningar för att tillsammans hitta lösningar på Hur vi kan jobba så att tonläget sänks och Hur vi kan tillämpa frihet under ansvar när vi gör anspråk på naturens resurser, som trots allt är ändlig.
Naturen är till för oss alla, och alla människor är lika mycket värda!