Just nu pågår en elektrifiering av bilar, bussar och lastbilar. Vi ska dock akta oss för att tro att trafiken kan fortsätta utvecklas som nu med den skillnaden att fordonen går på elektricitet. Det kommer inte att ske.
Det byggs batterifabriker på många ställen nu. Den utbyggnad som planeras kommer om fem år, 2028, att kunna förse 40 miljoner fordon per år med batterier.
Problemet är att världens fabriker årligen tillverkar cirka 100 miljoner nya bilar, bussar och lastbilar. Världens totala bilflotta uppgår till 1400 miljoner. Tillgången på metaller och mineraler inte räcker till en elfordonsflotta av den storleksordningen.
Ett exempel är koppar. Under de senaste tusen åren har mänskligheten brutit totalt 700 miljoner ton koppar. Ungefär samma mängd kommer att behöva brytas inom de närmaste 20 åren om omställningen ska ske med oförändrade konsumtionsmönster. Ett 60-tal nya stora koppargruvor kommer att behöva öppnas.
Samma mönster förutspås för många andra kritiska metaller och mineraler. I några fall räcker tillgången. Men i många fall så finns det inte kända fyndigheter idag som kan möta en sådan efterfrågan till mer än en bråkdel. En del fyndigheter ligger dessutom i områden där det uppstår konflikter med miljö- och naturvård liksom urbefolkningars näringar och kultur.
Den näringsgren som driver på efterfrågan mest är transportsektorn. Om vi vill uppnå våra klimatmål med nollutsläpp inom ett par årtionden måste vi ställa om våra transportsystem. Det är fullt möjligt om vi tillsammans beslutar att göra så.
Dagens transportmönster är ineffektivt och resursslösande. Lösningen för persontransporter är att kollektivtrafik måste bli det dominerande färdsättet i och mellan städer och större tätorter. För godstransporter måste järnväg få en mycket större andel.
Vi människor behöver mobilitet. Den kan ske på olika sätt. En minoritet är beroende av bil. De flesta av oss har möjlighet att göra andra val. Samhället och politiken måste se till att sådana val inte bara blir möjliga utan också attraktiva och ekonomiskt fördelaktiga för den enskilde.
Ett samhälle där kollektivtrafik görs till normen för resor och mobilitet får många andra fördelar. Utsläppen minskar, inte bara av växthusgasen koldioxid, utan också av kväveoxid och partiklar som orsakar ohälsa och förtida död. I Sverige sker uppåt 7000 förtida dödsfall per år via luftföroreningar.
En kraftigt ökad kollektivtrafik frigör också ytor. I Sverige är ytan för parkeringsplatser större än vår totala bostadsyta. För varje bil finns det 4-5 parkeringsplatser i snitt. En vid bostaden, en vid arbetsplatsen, ytterligare några vid affärer/köpcentra/evenemangsarenor etc. Många av dessa ytor finns i centrala och attraktiva områden och skulle kunna användas bättre för medborgarna om kollektivtrafik blir tillgänglig.
Färre trafikolyckor och mindre buller i tätbebyggda områden är andra fördelar som en omställning till kollektivtrafik medför. Så låt oss genomföra den omställningen!