Östersjön befinner sig i akut kris. Under decennier har förvaltningen av våra hav baserats på kortsiktiga beslut och bristfälligt kunskapsunderlag – och konsekvenserna är söndertrålade fiskbestånd och förstörda ekosystem.
Tyvärr är risken överhängande att även Sveriges älvar och åar snart går ett liknande öde till mötes.
En stor del av älvarnas vandrande bestånd av fisk har redan slagits ut på grund av vattenkraftens utbyggnad. Fiskarter som öring och lax hindras från att nå sina uppväxtplatser och leka och ålar strimlas i kraftverkens turbiner.
Haven och älvarna är sammanflätade. Bestånden av vandrande fisk i Lule Älv, Piteälven och andra vattendrag är en unik tillgång för inte bara Norrbotten utan hela Sverige. Och vi behöver mer fisk i våra vatten, omgående. Både som livsmedel i beredskapstider, för ekosystemet i sig, och som värdefull resurs för både fiskerättsägare, sportfiskare och exempelvis företagare inom turistnäringen.
2019 sjösattes därför en nationell plan för att miljöanpassa vattenkraften, genom att bland annat bygga fiskvägar. Planen togs fram i samförstånd mellan politiken, myndigheter, vattenkraftbolag, markägare, miljöorganisationer och andra intressenter, för att värna både energiproduktion och miljövärden.
Men nu har regeringen aviserat att man avser frångå de kompromisser som har gjorts och sänka miljökraven till ett minimum. Det bärande argumentet är att miljöanpassningen skulle resultera i minskad elproduktion. Men precis som när det gäller hanteringen av Östersjön är det ett kortsiktigt synsätt som bygger på ett – i bästa fall – osäkert kunskapsunderlag.
En rapport från Svenska kraftnät visar dessutom att det är värre än så – förslaget bygger på en grov felräkning. I rapporten konstateras att energiförlusterna av en miljöanpassning bara skulle bli en tredjedel av det man hade trott, eller knappt 2 procent av vattenkraftens elproduktion.
Samtidigt beräknas också vattenflödena öka och kraftverken bli mer effektiva. På totalen förväntas därför vattenkraftens elproduktion öka – även om miljöanpassningarna genomförs som planerat.
Vi ifrågasätter inte att vattenkraften kommer att fortsätta viktig och värdefull för Norrbotten och för Sverige. Men att offra fisken för vattenkraftens skull vore inte bara ödesdigert – det är också onödigt. Våra älvar kan producera både energi och fisk.
Det som krävs är att regeringen sväljer sin stolthet och sätter i gång med den nationella planen som den ursprungligen var tänkt. Påbörja miljöanpassningarna och utvärdera effekterna när det finns ett tillräckligt underlag – i stället för att fatta oåterkalleliga beslut baserat på antaganden och felräkningar.