Förvaltning oavsett djurart medför ett stort ansvar med frågor som etik och krav på långsiktig planering för att uppnå önskad effekt utifrån uppsatta mål. Svenska Jägareförbundet har ändå sedan förbundet bildades arbetat med just etik och långsiktighet i sitt arbete för att bevara de svenska viltstammarna oavsett viltart. Sverige är ett av de länder som har högst acceptans för jakt i hela världen. Detta visar på att jägarna i Sverige upplevs göra goda insatser för samhället och bidrar genom sitt engagemang i balansen i naturen.
Rapporter som publicerats i media och diskussioner på sociala kanaler om den beviljade skyddsjakten i Norrbotten på just björn riskerar att allmänheten börjar ifrågasätta mer än bara just dessa tillfällen. Det ifrågasätter och skapar negativ syn på vår svenska modell av förvaltning av våra stora rovdjur.
Att skyddsjakt årligen utgjort och utgör en regel i stället för några få undantag när det gäller björnen, är inget annat än ett misslyckande. Jägareförbundet har under flera år drivit linjen att björnen lika som övrigt vilt bäst förvaltas genom en långsiktig jakt, licensjakt, där länsstyrelsen tilldelar licens utifrån inventeringsresultat och därmed områden med hög koncentration.
Tro nu inte att vi som organisation inte har förståelse och ser behovet av ökad jakt i vissa områden där påverkan på andra näringar är större och att i nödfall även skyddsjakt nyttjas för att förhindra skador, men vi menar att dessa tillfällen ska utgöra undantagen från regeln, inte tvärtom.
Björnar som avlivas under skyddsjakt har årligen bränts i de allra flesta fall och man har därmed kasserat såväl skinn och kött som vid licensjakt hade medfört tillskott till samhället, destruktionen av skyddsjagade björnar bekostas också av skattemedel. Regelverket har ändrats sedan 2017 med utökade möjligheter att ta tillvara björnarna, men detta nyttjas sällan
En artikel i Svensk Jakt sammanställd efter avslutad jakt 2017 visade att totalt fälldes 71 björnar under så kallad skyddsjakt i Sverige det året, vilket är rekord. Totalt handlade det om drygt 700 000 kronor i kostnader för transporter och destruktion samt förlorat kött- och skinnvärde för de björnar som fälldes under skyddsjakt, totalt närmare 5 ton kött gick upp i rök.
Majoriteten av de björnar i Sverige som skyddsjagats på våren har sedan 2017 fällts i Norrbotten. Rovdjursförvaltning vid länsstyrelsen i Jämtland införde hårdare avskjutning under den ordinarie jakttiden i de fjällnära områdena och därmed minskad skyddsjakt på våren. Det finns alltså metoder, det måste gå att göra detta bättre även i Norrbotten.
Vi i Jägareförbundet, forskare och tidigare rovdjurshandläggare Mikael Wallén menar att genom att bygga en hållbar långsiktig förvaltning av björn så kan myndigheter och jägare tillsammans inrikta jakten rätt och samtidigt tillvarata både viltet som resurs och samtidigt minska störningen bland annat för rennäringen. Det är bättre att jägarna skjuter de björnar som krävs för att uppnå önskad nivå under ordinarie populationsreglerande licensjakt, där man kan ta tillvara på viltet som resurs.
Björnstammen ökade tydligt mellan de år då spillningsinventering genomfördes 2016 och 2021. Stammen är nu betydligt högre än det mål på 500 björnar som länsstyrelsen har angett som länets lämpliga nivå på björnstammen
För att viltförvaltningen i fortsättningen ska kunna anses vara hållbar och etisk så är den enda rimliga vägen framåt att förvalta även björnen på ett bättre sätt och mer etiskt sätt.
Fakta
Vad är skyddsjakt?
Skyddsjakt är en form av jakt som kan tillåtas för att förhindra skador, till exempel för att hindra gäss från att äta stora mängder säd på åkrar, eller björnar från att slå många renkalvar på våren. Genomförs vanligtvis på uppdrag av länsstyrelsen.
Vad är licensjakt?
Licensjakt är en strikt reglerad och kontrollerad form av jakt som beslutas av Länsstyrelsen och bara får ske på de villkor som står i ett licensjaktbesluten under en avgränsad tid/-er. Genomförs av ordinarie jägare under den jakttid som beslutats.
Vad är allmän jakt?
De allra flesta viltarter förvaltar vi genom en allmän jakttid. Det innebär att ansvaret läggs på jägare och markägare att tillsammans bestämma hur jakten ska bedrivas och hur många djur som kan fällas av varje art.