Även om samhället och villkoren på arbetsplatsen har förändrats är inte vikten av facklig organisering mindre idag, än då för över 130 år sedan.
Minutjakt, deltid, visstidsanställningar, bemanningsföretag, underentreprenörer och Gig-ekonomi är alla exempel på kapitalets strävan att anställa på kort tid som möjligt till så låg lön som möjligt. Det bästa sättet att skapa jämlikhet och omfördelning är genom organisering. Inget kommer gratis, allt måste erövras och återerövras igen och igen.
Till det så dör cirka 50 personer på sitt jobb varje år. Bakom siffrorna döljer sig människor av kött och blod. Någons mamma, syster eller bror. Ett barn som förgäves väntar på en godnattkram som inte kommer.
Sedan 80-talet har Sverige haft den snabbast ökande ojämlikheten i hela OECD. Inte heller det har skett av en slump. Politiska beslut i farans riktning och en ohämmad nyliberalism har snabbt minskat möjligheterna till ett samhälle baserat på jämlikhet och omfördelning. Inte minst har det visat sig nu under pandemin. Ett försvagat samhällskontrakt och en total brist på klassanalys när riktlinjer och råd utformats. Det handlar om liv och död.
Fast samhället är människans verk. Om något är fel kan vi förändra det. Ett första steg tar vi tillsammans på första maj. En enad arbetarrörelse visar att vi är redo för kamp. Vi organiserar, skolar och värvar. Vikten av att påverka facklig-politiskt är större än någonsin och klasskampen lika viktig nu som då. Tyvärr har vi tappat initiativ och tillåtit oss själva att ropa med lägre och färre röster. Det rår varken nyliberalism eller politiska kompromisser för. Vår styrka måste vara det brinnande engagemanget och kraften i en folkrörelse. En rörelse som skapats av oss själva. På arbetsplatsen, i föreningarna, i samtalen med vänner och i de politiska rummen. Ur folket tillbaka till folket!