Jag har slutat förvånas över socialdemokratins golgatavandring mot högerns träskmarker. Men, när jag läser Olov Abrahamssons (OA) ledare i NSD den 20 oktober "Tydlig signal från PTK", då höjer jag något på ögonbrynen och frågar mig, finns det inga spärrar högerut?
Kärnan i OA:s budskap är att eftersom PTK ( inte alla förbund ) och arbetsköparna kommit överens i LAS-förhandlingarna så är det fritt fram att "köra över" LO. Men vad är de överens om är oviktigt för OA.
En av stötestenarna för LO har varit den utökade möjligheten till uppsägning av personliga skäl. I LAS-utredningen kan man läsa:
"… om risken för att bli uppsagd av personliga skäl ökar kan det ha en positiv effekt på arbetstagarnas arbetsinsats vilket leder till förbättrat resultat för företagen.” (Moderniserad arbetsrätt - SOU 2020:30 s. 159)
Är detta en modernisering av arbetsrätten? Resultatet skulle bli en förslumning av hela arbetsmarknaden där anställda skall hålla käft och stå med mössan i handen.
OA motiverar budskapet att "köra över" LO med att PTK har lika stor betydelse. Den legendariske strejkledaren Harry Isakssons yttrande "..att rumpan är arbetarklassens bästa vän". Vilket får större samhälleliga konsekvenser om LO:s medlemmar, t.ex. Kommunal eller IF Metall, alternativt tjänstemännen använder sig av denna viktiga kroppsdel?
När LAS-utredningen presenterades bedömdes den av Kommunals ordförande, Baudin, som 10-1 till arbetsköparna. Även om slutbudets resultat innebar 15-2 är konsekvensen att arbetsköparnas makt stärks på de anställdas bekostnad.
OA hyllar att PTK kom överens med arbetsköparna. Vad är de överens om? Det viktiga kan ju inte vara att man är överens. Det viktiga måste vara innehållet.