I NSD 2022-10-29 skriver sex teamchefer på individ- och familjeomsorgen i Boden att de inte känner igen sig i den kritik som Vision Boden, tillsammans med våra fackliga kollegor och enskilda medarbetare på socialförvaltningen i Bodens kommun, har lyft kring arbetsmiljön. Teamcheferna skriver bland annat att de själva varken upplever sig toppstyrda eller kränkta samt att de har fullt förtroende för den ledning som idag verkar på förvaltningen.
Teamcheferna går sedan vidare genom att skriva: ”Vi säger inte att det inte finns problem alls inom förvaltningen, det kanske det gör men inte här hos oss. Vi tiger inte still längre, när vi ser att den negativa beskrivning som återkommande matas ut redan försämrat förutsättningarna för vår kompetensförsörjning genom att svärta ned IFO:s sedan tidigare goda renommé”.
Det är här någonstans som jag, och många med mig, sätter kaffet i vrångstrupen, där jag sitter med min morgontidning. Jag ska nu förklara varför.
Jag tycker att det sätt som arbetsgivarens representanter, i ovan citerad text, väljer att formulera sig på är högst problematiskt av två anledningar. Den första är att man, genom den första delen av citatet, väljer att förminska alla de vittnesmål, upplevelser och känslor som de egna medarbetarna gång på gång har lyft fram. Vittnesmål och upplevelser som, svart på vitt, finns beskrivna och dokumenterade i bland annat rapporter, undersökningar och minnesanteckningar. Vittnesmål och upplevelser som, bland annat, kommer från medarbetare på socialförvaltningens övriga verksamheter men också, mer specifikt, från medarbetare inom individ- och familjeomsorgen.
Den andra anledningen till att jag upplever tonaliteten från arbetsgivarens representanter som problematisk är när jag läser den andra delen av citatet. Jag tycker att det är otroligt respektlöst av undertecknade skribenter att anklaga Vision Boden, och våra fackliga kollegor, för att ”…svärta ned IFO:s sedan tidigare goda renommé”, när vi enbart gör vårt jobb och företräder våra medlemmar. Detta sätt att uttrycka sig på visar på en enorm brist på förståelse och respekt för den fackliga professionen och vår roll i den svenska partsmodellen. En modell som är en del av den svenska demokratiska processen. Vi som är fackligt förtroendevalda företräder våra medlemmar. Vi företräder våra medlemmar i både intern och extern kommunikation, vi lyfter både positiva och negativa aspekter, och vi försöker att göra det på ett så respektfullt sätt som möjligt. Det kommer vi också att fortsätta göra. För det är vårt jobb.
Avslutningsvis vill jag påpeka att de berörda företrädarna för arbetsgivaren enkelt hade kunnat lyfta sina åsikter och känslor utan att för den skull varken trycka ner oss fackliga företrädare eller förminska de egna medarbetarnas upplevelser. Att känna att man själv har det bra och vilja berätta om det är en sak. Jag har full förståelse och respekt för att alla inte tycker likadant och att det finns både medarbetare och chefer som är nöjda med sin arbetsmiljö. Det tycker jag är väldigt positivt. Men att, med sin formulering, varken visa respekt för vår fackliga profession eller för sina egna medarbetares upplevelser och känslor är någonting helt annat. Någonting som egentligen bara bekräftar behovet av att lyfta den kritik som Vision Boden, och många med oss, så många gånger tidigare har framfört.