I Sverige ska tågen gå i tid och vägarna fungera. Så ser inte verkligheten ut idag. Persontrafiken längs Malmbanan är hotad, Norrbotniabanan saknar fortfarande full finansiering och hamnarna i Luleå och Skellefteå behöver expandera.
En allt osäkrare omvärld kräver att vi har en stark och motståndskraftig infrastruktur. Sverige ska vara starkt nog att kunna hantera både kris och krig. Våra vägar och järnvägar måste fungera för både militärt och civilt bruk, inte minst i öst-västlig riktning. Det kräver en rejäl upprustning.
Den här veckan godkänner Europaparlamentet en historisk plan för hur Europas transportnät ska byggas ut de närmaste decennierna. Många av Sveriges vägar, järnvägar och knutpunkter ingår och kommer att kunna rustas upp och byggas ut med pengar från EU. Dags för regeringen att ta sitt ansvar.
I norra Sverige finns mycket kritisk infrastruktur som måste fungera för att kunna hantera växande samhällen, driva den gröna omställningen och trygga säkerheten. Samtidigt är våra vägar och järnvägar tyngda av stora underhållsskulder. Enskilda stopp orsakade av exempelvis urspårningar skapar enorma följdeffekter, och vissa sträckor utgör flaskhalsar för både godstrafik och vanligt folk. Längs våra järnvägar konkurrerar persontrafiken och godstrafiken på ett sätt som varken håller idag eller i framtiden.
Ovanpå detta behöver vi hantera ett försämrat säkerhetsläge. Putins invasionskrig mot Ukraina och det spända läget i både Östersjön och nära den nordnorska kusten går inte att blunda för. Vår infrastruktur måste vara dimensionerad att både kunna hantera större kriser och till och med krig.
EU har pekat ut Malmbanan och E10:an som några av Europas allra mest prioriterade sträckor. Även Luleå hamn och Norrbotniabanan ingår i listan över kritisk infrastruktur och står först i kön till medfinansiering från EU för att kunna modernisera, bygga ut och bygga nytt. Redan 2030 är det tänkt att dessa vägar och järnvägar ska stå rustade för framtiden. E45:an söderut från Kiruna står näst på tur.
Det är framför allt tack vare våra egna regioners hårda arbete som det nu finns europeisk finansiering till norra Sveriges stambanor och vägnät. När nu kartan för framtidens europeiska infrastruktur är ritad och pengarna är lagda på bordet är det hög tid för regeringen och infrastrukturminister Andreas Carlson att göra sin del.
Tyvärr har regeringen på ett spektakulärt sätt agerat i motsatt riktning. Medan EU:s medlemsländer slagits för att säkra medel till sina egna infrastrukturprojekt, suddade Sverige bort sina egna EU-finansierade svenska stambanor för höghastighetståg och gav med detta bort uppemot 100 miljarder i EU-stöd. Detta samtidigt som Sveriges behov av investeringar i hållbar och pålitlig infrastruktur fortsätter att öka. Övriga Europa gapar fortfarande av häpnad.
Vägar och järnvägar ska fungera för både vanligt folk och för den militära mobiliteten, nu och i framtiden. Därför måste nu regeringen gripa det tillfälle som EU bjuder på. Det är dags att rusta upp vårt transportnät och bygga hållbart för framtiden.
Vi kommer att fortsätta ta ansvar i EU för att hela Sverige ska fungera. Kommer regeringen att ta samma ansvar för att investera i en gemensam infrastruktur för framtiden?