Första maj betyder kamp och manifestation världen över. Inte minst i Latinamerika. Så har det varit, men i år blir behövlig kollektiv kamp mot orättvisor och mot förtryck, ofta förgrenat bakåt till USA-imperiet i norr, satt på paus. Eller i alla fall starkt begränsad.
Covid-19 är ett elände av allvarligaste dignitet som inte bara dödar idag och under oöverblickbar framtid, det förlamar också livsviktig kamp för ett annat samhälle, i Bolivia, i Ecuador, i Chile, i Brasilien...
Och mest dödar det förstås i respektive lands mest så kallade utsatta områden (ingen jämförelse med Sverige ska göras). För trots pratet om att människor sitter i samma båt genom coronapandemin är det alltid, och kanske i synnerhet i länderna söder om Rio Grande, många som sitter längst ner i båten. Människor som till exempel som måste förlita sig på en undermålig offentlig sjukvård, och som nu genom fokuset på covid-19, riskerar dö genom att de inte får vård av relativt enkla sjukdomar.
I favelorna i Rio de Janeiro eller kåkstäderna i Mexiko City fanns redan innan coronaviruset mycket att oroa sig för kring barnens hälsa och framtid. Och i Brasiliens fall med en president, Jair Bolsonaro, som anser klimatkrisen och covid-19 vara överdrivet och i det senare fallet en sorts konspiration med kinesiska förtecken.
Den pågående pandemin kan också vara "som sänt av Gud" för politiska ledare och regimer. I Europa har Ungerns premiärminister Orban skaffat sig makt att styra med dekret på obestämd tid.
I Chile har en planerad folkomröstning kring landets konstitution flyttats fram från april till, tror man, september-oktober. En förhatlig konstitution från Pinochet-juntans tid får alltså förlängd livstid genom covid-19. Och frustrationen växer i det dryga 400 mil långa landet där demokratin historiskt varit relativt stark och där inte minst första maj varit en given kampdag. I år med fokus på nämnda folkomröstning och det faktum att Chile som ett rikt land har de största klyftorna mellan rik och fattig. Och att de bara växer.
Chile och dess folks kamp mot militärjuntan 1973-1990, var något som förr fanns med på banderoller och plakat i många svenska demonstrationståg på första maj.
1:a maj, ett datum och en dag för internationell solidaritet av vikt och vars betydelse inte är passé. Och, i fall någon undrar, "rykten om dess död är betydligt överdrivet".