Det finns rasism på våra arbetsplatser

Varje dag diskrimineras människor, samtidigt som arbetskraftsbristen är ett faktum.

En bild från AGA: s verkstäder på Lidingö i Stockholm 1961 då arbetskraftsinvandringen var stor. Italienaren Armando Alberghetti tillsammans med svenska arbetskamrater.

En bild från AGA: s verkstäder på Lidingö i Stockholm 1961 då arbetskraftsinvandringen var stor. Italienaren Armando Alberghetti tillsammans med svenska arbetskamrater.

Foto: DEX

Debatt2021-11-04 06:35
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu vänder konjunkturen. Sysselsättningstrenden i prognosen för norra Sverige ligger på +17 procent redan för det fjärde kvartalet i år. Det gäller även samhällsbyggnad. Förutsatt att cementkrisen löses förväntar sig arbetsgivarna här en kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt är arbetskraftsbristen ett faktum vilket gör att tusentals utländska företag lockas till den svenska byggsektorn.  

I en sådan verklighet har inget byggföretag råd att tacka nej till en enda individ som har rätt kompetens och vill jobba i branschen. Det kan tyckas självklart men är inte verklighet. 

Varje dag diskriminerar vi människor som inte tillhör normen, en mycket snäv norm där du ska vara man, vit och heterosexuell. 

Det visar en anonym Novus-undersökning bland 2 000 chefer i sektorn varav drygt 200 i norra Sverige. Den är genomförd av Byggcheferna i samarbete med stiftelsen Allbright. 

Enligt var femte chef i norra Sverige är det svårare att komma in i gemenskapen i arbetsgruppen om: 

• ens hudfärg, namn, språk eller religion avviker från normen. 

• Det är svårare att bli rekryterad. 

• Det är svårare att få tillgång till kompetensutveckling. 

Detta är tre tydliga tecken på etnisk diskriminering eller rasism vilket är förbjudet enligt svensk lagstiftning. 

Det sker inte av illvilja. Diskriminering sker oftast på grund av omedvetna fördomar och att personer identifierar sig med de som påminner om dem själva. Den där instinktiva känslan av förtroende som igenkänning skapar är svår att konkurrera med. 

Men det som svensk lag kräver att företagen ska göra, görs inte. Vi kartlägger, förebygger och utbildar inte om etnisk diskriminering. Bara runt fyra av tio chefer uppger att sådan diskriminering kartläggs på deras arbetsplats.

Det branschens chefer önskar sig för att bekämpa rasism och etnisk diskriminering är utbildning och en handlingsplan. De vill förstå och agera. I själva verket borde de inte behöva efterlysa detta eftersom lagen kräver att alla företag arbetar med aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering.

Rasism är ett av näringslivets mest laddade ämnen. Det kan verka utmanande att ta tag i men vi har inget val. Vi kan inte jobba aktivt mot en diskrimineringsgrund och samtidigt blunda för en annan. Det är kontraproduktivt. 

När exempelvis kvinnor och den yngre generationen ser att människor exkluderas på grund av hudfärg eller utländskt klingande namn, riskerar även de att välja bort vår bransch. Målgrupper som branschen arbetat hårt för att locka till branschen. 

Byggcheferna är en organisation som väljer att inte väja för de obekväma och svåra frågorna. Nu tar vi bladet från munnen och säger som det är: det finns rasism på våra arbetsplatser och vi behöver få bort den.