Ett särskilt kommunfullmäktigemöte tar den 22 december ställning till hur resultatet av Luleås folkomröstning om skola och förskola ska hanteras.
Rättvisepartiet Socialisterna för naturligtvis fram det självklara kravet från nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära: följ hela Alternativ 1 – stoppa pågående och planerade nedläggningar av skolor och förskolor, ompröva tidigare stängningar, och i verklig dialog med alla som berörs ta fram en ny utvecklingsplan för skola och förskola med barnens behov som utgångspunkt.
Socialdemokraterna och Moderaterna vill istället återigen köra över folkviljan. Det beslut om skolstruktur de vill ta har mycket lite att göra med vad som faktiskt stod på valsedeln som 21 907 personer – överväldigande 91 procent av de som röstande och en dryg tredjedel av alla kommunens röstberättigade – valde.
De ”går med på” att stoppa de få delar av beslutet ”Framtidens skola” som ännu inte genomförts, det vill säga att bara i Gammelstad, Bergnäset och Notviken utreds skolstrukturen på nytt. De nedläggningar som genomförts vägrar man utvärdera och riva upp, med utgångspunkt att genom ”effektiviseringar” och stordrift sikta på att utnyttja personal hårdare.
På det har de slängt in lite klappar efter eget tycke, t ex ett välkommet men otillräckligt påslag på grundskollärarlönerna, och den bisarra idén att istället för att åter öppna Vitåskolan använda den som förskola (vilket skulle betyda stängning av förskolan intill, och att friskoleföreningen som försökt få öppna skola i lokalen blockeras. Sammantaget förbereds ett övergrepp på demokratin till tisdagens fullmäktigemöte.
Att stoppa de återstående bitarna av nedläggningsplanen är möjligen början på en ny taktik från S och M, ett försök att hantera framtida nedläggningar och sammanslagningar mer bit för bit och ligga lite lägre inför valet 2022. Att Carina Sammeli, som ledde genomdrivandet av ”Framtidens skola” som BUN-ordförande, valts till nytt S-kommunalråd säger mycket om hur noga det före detta arbetarpartiet ”lyssnar”, liksom om hur handfallet det är inför den allt djupare isolering och kris som rullat igång.
Efter lite andhämtning blir en ny uppgift för skolkämparna att bygga starkare och fler rötter i de områden som berörs direkt av omstruktureringarna samt bland personalen, och samtidigt fortsätta stärka sammanhållning och samordning.
En viktig slutsats är att arbetet måste börja för att bygga upp ett nytt arbetarparti, rotat på arbetsplatser, skolor, i stora bostadomsråden och små byar, och med behoven hos barn, vuxna och naturen vi lever av i centrum. Här behövs krafter från skolkampen i Luleå och på många andra orter, BB-ockupationen i Sollefteå, det fackliga gräsrotsmissnöjet med LAS-utpressningen och inskränkningen av strejkrätten, hyresgästernas kamp mot marknadshyror, den mäktiga klimatrörelsen, den antirasistiska rörelse som fick ny energi med Black Lives Matter-solidariteten i somras, vreden över det fortsatta sexistiska våldet.
Ett nytt arbetarparti behöver landa i ett kämpande program för en omvandling av samhället i grunden, för en socialistisk värld med demokratin utsträckt även till ekonomin, och med behoven som drivkraft, inte vinsterna.