I NSD den 29 mars rapporteras om arbetet i Renmarkskommittén där undertecknad utgör en av ledamöterna för att fatta beslut om den kommande lagstiftningen inom rennäringen 2025. Då ett av våra viktigaste uppdrag är att tillgodose behovet av alla grupper i vårt samhälle, såväl samer som icke-samer, så kan jag inte låta bli att reagera på den kommentaren som lämnas av renskötaren Håkan Enoksson när han nämner att ”man pratar om alla svenskars rätt att få jaga på samers mark”.
Och det är någonstans här som pudelns, eller kanske renens, kärna går att skönja. Det är inte svenska samers mark. Det är svenska statens mark som samer genom urminnes hävd har rätt att upplåta. Det vill säga när ägaren till något (i det här fallet staten) låter någon annan (samebyarna) nyttja detta utan att äganderätten till det nyttjade därmed överlåts. Det är en stor skillnad på rätten att upplåta och att betrakta marken som sin egen.
Likt kommitténs ordförande Eric M Runesson vill jag inte föregripa vårt arbete och sia om ett utfall, men jag kan försäkra var och en om att kommittén arbetar för att finna en lösning och kompromiss som ska kunna accepteras av alla parter. Dvs alla svenskar, oavsett om man är same eller ej, oavsett om man är medlem i en sameby eller ej.
Svenska samer är ett urfolk och med det följer vissa skyldigheter för Sverige enligt internationella förpliktelser och konventioner. Det kan någon svensk lagstiftning aldrig göra någon skillnad på. Det är således inte på tal om att på något vis begränsa eller förhindra den samiska befolkningen att få ta del av det som de har rätt till. Det är däremot vår skyldighet att finna en lösning som kombinerar detta med en lösning där Sveriges cirka 4 700 renägande samer, 20-40 000 icke renägande samer, 1,7 miljoner jägare samt fiskare, icke-samer och gemene man ges lika tillgång och lika rätt till svensk skog och mark, oavsett om det är för rekreation, näringsliv, jakt, boende eller något annat. Likabehandlingsprincipen ska gälla och vi ska inte göra skillnad på folk och folk utifrån etnicitet eller huruvida man identifierar sig som same eller ej.
Att finna lösningar som kombinerar likabehandling, svensk lag, internationella konventioner, respekterar urfolk, tar hänsyn till Girjasdomen, helst går att applicera nationellt och dessutom når en bred politisk majoritet så det håller över tid är lättare sagt än gjort. Därav så pågår kommitténs arbete ända fram till 2025. Det ”flera hundra sidor” långa dokumentet som refereras till är En möjlig variant av flera och dessutom något som snarare avser temporära lösningar för att råda bot på den mest akuta situationen innan slutbetänkandet och en potentiellt ny lagstiftning först 2025.
Jag tror det är väldigt riskfyllt att tala om endera sidans mark, vi ska istället tala om ”vår” gemensamma mark, och arbeta för att finna lösningar där alla, oavsett om man är same eller ej, ska ha möjlighet och rättigheter att få vistas och nyttja svensk skog och mark, oavsett rennäring eller ej.