Allt oftare hörs varningsrop om att demokratin är hotad. Det är den nog dessvärre, från minst fem olika håll. Extremhöger, extremvänster och religiös fundamentalism brukar framhållas. Däremot talas numera sällan om den klassiska motkraften till medborgarnas inflytande: de etablerade makthavarna, som genom historien närmast undantagslöst tenderat att använda sitt övertag till att stärka den egna positionen. Det femte hotet kommer från medborgarna själva. Av demokratins medspelare krävs mer engagemang och ansvarstagande än att vara passiva mottagare av förmåner från det allmänna.
Det framstår närmast som givet att alla invånare i länder som Sverige är övertygade demokrater. Men olika undersökningar har visat att inte försumbara delar av befolkningen kan tänka sig att begränsa yttrandefriheten för dem som har "fel" åsikter och pausa demokratin för att hantera vissa samhällsproblem. Dessutom är det bland ungdomar en ökande andel som inte anser att demokrati är det bästa statsskicket.
I demokratiskt präglade länder som kommit långt på vägen till ett gott liv för alla människor kan demokrati reflektionslöst tas för något självklart. Det framträder inte ett tydligt behov av att kämpa för eller befästa demokrati som ett egenvärde. När demokrati ändå aktualiseras kan det vara med innebörden "det som är bra för mig". Om man inte får det man vill, är det odemokratiskt.
Svenskarna har bakom sig en längre tid präglad av demokrati och fred än de flesta andra länder i världen. Till skillnad från våra närmaste grannar i Finland, Norge och Danmark finns det inte längre någon kvar med egna erfarenheter av ofred och icke-demokrati i vårt land. Som förklaring till svenskarnas förment distanserade relation till demokrati har framförts att vi är "fredsskadade", alltså inte i mannaminne har behövt kämpa för att fred, frihet och demokrati ska råda.
Det fanns en tid i historien då svenskarna ansågs vara för omogna för demokrati, på grund av deras bristande utbildning. I dag tycks de i stället vara övermogna. De har god ekonomi, trygghet, fred och det mesta man kan önska. Varför ska de då bry sig om något så abstrakt som demokrati?
När demokratin har brister eller är utsatt för hot ankommer det på varje medborgare att dra sitt strå till stacken för att skydda och stärka grundläggande fri- och rättigheter, folkstyre, rättsstat och andra omistliga värden som formerar ett anständigt samhälle. Men efter engagemang och idéer bland svenskarna letar man förgäves.
Detta är särskilt bekymmersamt när det står klart att Sverige är illa rustat inför ytterligare urholkning av demokratin. Det svenska statsskickets utformning innebär en kraftig maktkoncentration. Det eller de partier som lyckas erövra en riksdagsmajoritet kommer i besittning av den samlade statsmakten över allt ifrån grundlag, lag, statsbudget, utrikespolitik och utnämning av myndighetschefer och domare till offentlighetsprincip, maktkontroll, public service och vilka som får möjlighet att bli invalda i riksdagen, ja ytterst över samhällets fundament som demokrati, rättsstat och människors frihet. Det är anmärkningsvärt enkelt att ändra grundlagen och då till och med helt avskaffa demokratin.
Sverige behöver givetvis mer demokrati, inte mindre. Hur vi ska åstadkomma det är en angelägenhet för alla och envar i landet. Det är på nytt dags för en folkrörelse för demokrati!