Sedan två år tillbaka finns en nollvision för arbetsrelaterade dödsfall i hela Europa. Sverige är dock långt ifrån att uppnå detta. Med siffran 60 dödsfall hittills är 2023 det värsta året på länge. Bakom varje siffra, varje statistisk uppgift, gömmer sig en människa. En mamma, en pappa, son, dotter, nära släkting eller vän som inte kom hem från jobbet. Detta är inte bara en tragedi, det är en nationell kris.
Regeringen har nyligen uttryckt en vilja att öka antalet oannonserade kontroller på arbetsplatser. Det låter bra, men är bara ord. Eftersom Arbetsmiljöverkets arbete mot kriminella företag bygger på just oannonserade kontroller, föreslog den socialdemokratiska regeringen att ytterligare 50 personer, med fokus på kontrollverksamhet, skulle anställas där. Men rekryteringen fick avbrytas som en konsekvens av SD-regeringens arbetstagarfientliga budget. Hur ska vi kunna förhindra olyckor utan fler inspektörer?
Regeringen har också tillsatt en ny utredning om de fackliga skyddsombuden, i syfte att ta bort dem. Det är vansinne. Det finns redan färdiga förslag som skulle stärka skyddsombudens roll och ge dem mer makt och resurser att agera. Istället tycks nu regeringens fokus ligga på att försvaga skyddsombudens ställning genom att frikoppla dem från de fackliga organisationerna. Detta kan skapa en farligare arbetsmarknad.
Den senaste tidens olyckor visar också på det orimliga med långa kedjor av underentreprenörer. Ofta går det från vitt, till grått, till svart, till rent kriminellt företagande ju längre ner i kedjan man kommer.
Att företag flera dagar efter en olycka inte säkert kan säga vilka anställda man hade på arbetsplatsen är sjukt. Att ett bygge har hundratals entreprenörer utsmetade i flera led är inte ett tecken på specialisering utan på människohandel. Det måste stoppas. Regeringen måste begränsa antalet tillåtna led av underentreprenörer vid offentlig upphandlade projekt.
EU bör införa förbud mot långa kedjor och införa tuffa sanktionsavgifter för arbetsmiljöbrott. Upphandlingsdirektiven bör ändras för att främja kollektivavtal och inspektioner. Våra gemensamma skattepengar ska inte gå till kriminella företag och inte heller bidra till en situation där människor dör på jobbet.
Regeringen har signalerat att man kommer riva sekretesshinder som idag hindrar myndigheter att dela information med varandra, som en del av kampen mot arbetslivskriminalitet. Detta är mycket positivt och kommer få brett stöd i riksdagen. Men det fanns färdiga förslag på bordet när regeringen tillträdde. Att SD-regeringen inte redan har gått vidare med dessa har kostat viktig tid.
Detta är på allvar. Vi vet att narkotika inte längre är gängens enda och inte heller största inkomstkälla. Svenska myndigheter gör bedömningen att enbart från de stora industrietableringarna i norr kommer den organiserade brottsligheten tjäna mellan 50 och 150 miljarder kronor. Dödsolyckorna på arbetsplatserna hör på detta sätt ihop med andra samhällsproblem.
Det är hög tid för en omprövning. Ett första steg vore att möta upp socialdemokraternas krav på en kriskommission för byggbranschen. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som tar svenskarnas säkerhet, rättigheter och liv på allvar. Detta kommer bli en valfråga, både till Europaparlamentet 2024 och riksdagen 2026. Men det går inte att vänta. Regeringen måste omedelbart ta sitt ansvar.