Kanske är en konstig ståndpunkt att ha? Vi har ju en bostadsminister.
Ja, på papper har vi en bostadsminister i form av infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Dock ekar hans frånvaro, både medialt och i form av tydliga reformer för ökat bostadsbyggande. Samtidigt befinner vi oss mitt i en samhällsförlamande bostadskris där bostadsbolag går på knä och ropar efter satsningar, men bara möts av kalla handen.
Det här är dock inte bara ett problem för den nuvarande regeringen, även om den har bidragit till att förvärra situationen. Under lång tid har politiken misslyckats med att ta ansvar för att säkerställa bostadsbyggande i tillräcklig omfattning. Idag byggs bostäder på samma låga nivå som under 90-talets finanskris, och konsekvenserna är tydliga.
Det är särskilt unga som drabbas hårt av detta politiska misslyckandet. Idag bor omkring 200 000 unga mellan 20 och 27 år ofrivilligt kvar hemma hos sina föräldrar. Det handlar inte om att de inte vill flytta, utan om att de inte kan. Bostadsmarknaden är otillgänglig, och priserna är för höga. Problemet ligger inte hos individen, utan i en politik som prioriterat kortsiktiga vinster framför att garantera bostäder för alla.
För att lösa bostadskrisen krävs nu omfattande förändringar. För det första behöver vi en ny strategi för bostadsbyggandet. Ett statligt plan- och detaljansvar bör införas för att skapa en nationell plan som möjliggör byggandet av billiga och bra bostäder, oavsett var i landet man bor. Detta ansvar måste också inkludera renovering och upprustning av befintliga bostäder som idag är eftersatta.
För det andra behövs ett nytt miljonprogram. Med lärdomar från tidigare satsningar kan vi bygga bostäder som möter dagens behov utan att upprepa gamla misstag, som segregation och bristande underhåll. Ett nytt miljonprogram skulle kunna minska bostadsbristen och göra det möjligt för fler unga att flytta hemifrån och bygga sina liv.
Naturligtvis ställer sig många frågan: Hur ska vi finansiera detta? Byggandet står redan idag stilla, och de få bostäder som byggs är för dyra. Svaret ligger i en kombination av statliga satsningar och strategiska reformer. Genom att inrätta en statlig investeringsbank kan vi ge företag tillgång till långsiktiga lån och garantier. Detta skulle stimulera marknaden och göra det möjligt att bygga bostäder till lägre kostnad.
För att säkerställa att bostadsbyggandet verkligen ökar och för att pressa priserna på marknaden behövs dessutom ett statligt byggbolag. Ett sådant bolag kan fungera som en motvikt till privata aktörer, på samma sätt som SBAB har påverkat bankmarknaden.
Det är uppenbart att Sverige behöver en ny riktning i bostadspolitiken. Vi kan inte längre luta oss mot kortsiktiga lösningar eller hoppas på att marknaden ska lösa problemen på egen hand. Staten måste ta ett större ansvar. Det är hög tid att vi får en bostadspolitik som prioriterar människor framför kortsiktig vinst och att Sverige får en bostadsminister som faktiskt tar sitt uppdrag på allvar.