Skolor byggda enligt liknande idéer som Nya Raketskolan presenteras i forum med aktörer som planerar framtidens skolor. De har alla en sak gemensamt, de levererar väldigt dåliga resultat. Till exempel får endast cirka 50 procent av skolornas elever behörighet till att komma in på ett gymnasieprogram. Det är hög tid att vi inser allvaret med problemen ett idéstyrt skolbyggande skapar.
Folkhälsomyndighetens rapport ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021/2022” visar att barn i 13 – 15 års åldern trivs allt sämre i skolan.
Enligt Myndigheten för delaktighets rapport ”Skapa en trygg skola” (2020) handlar trygghet om att en elev skall kunna vara i skolan utan att känna oro för att bli kränkt eller mobbad. En hög grad av exponering gör platser otrygga och kan orsaka konflikter mellan elever.
Trots denna kunskap byggs skolor med öppna planlösningar, glaspartier med allt för få eller små grupprum och därmed liten möjlighet för elever att komma ifrån exponeringen. Skolor som skapar stor mängd sinnesintryck som blir svåra för intryckskänsliga elever med exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och förvärvade hjärnskador.
Arkitekter som skapat dessa skolor hänvisar ofta till Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) värderingsverktyg för tillgänglig utbildning. Ett verktyg som konsekvent undviker att nämna intryckskänsliga elever med NPF och förvärvade hjärnskador och deras behov. Vilket får som konsekvens att vi idag bygger för svåra skollokaler.
UR Lärlabbets program om Nya Raketskolan, tema: mobbing (2015) samlade arkitekter, rektorer och pedagoger som hyllade skolans design, en skola arkitektritad för att förebygga mobbing och utanförskap.
Sedan invigningen 2012 har det i media rapporterats om Nya Raketskolans problem med mobbing, elever som inte fått särskilt stöd, dåliga studieresultat och svårigheter med att behålla och rekrytera behöriga lärare.
När problemet med lärare som aktivt sökte sig från Nya Raketskolan till andra skolor i kommunen blev för stort valde Kiruna kommun att stoppa den möjligheten.
Lagar och bestämmelser som idag styr skolbyggandet är för vaga och generellt beskrivna vilket medför att aktörer inte behöver ta ansvar för att skapa en tillgänglig och trygg skola.
Det saknas exempelvis tydliga lagkrav om:
• Hur många kvadratmeter varje elev ska ha i skolan
• Vilka rumsliga funktioner som behöver finnas i skolan (exempelvis väggar, klassrum och grupprum)
Detta leder till att arkitekter, skolhuvudmän och skolentreprenörer kan minska antalet kvadratmeter per elev utan att ta hänsyn till konsekvenserna det får för elever och lärares arbetsmiljö. Nya skolhusprojekt byggs ofta med öppna planlösningar och där viktiga rumsliga funktioner saknas. Ytor samnyttjas genom att exempelvis korridorer även blir plats för undervisning.
Även diskrimineringslagen är tolkningsbar och vagt formulerad. Till exempel behöver åtgärder, som skolorna gör, vara skäliga. Men vad som anses som skäligt påverkas i sin tur av kommunens ekonomiska och praktiska förutsättningar som vi vet kan skilja sig åt.
Lagar och råd som statliga myndigheter ger behöver tydliggöras så att vi kan bygga skolor med bra arbetsmiljö för lärare och elever.
Alla barn måste få tillgång till den skolmiljö som de behöver. För att det skall bli möjligt behöver kunskap om barns behov och vilka skollokaler som fungerar användas.
Det handlar om ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande som i förlängningen leder till stora kostnader för ombyggnationer av skolor som inte fungerar. För att inte tala om de stora kostnader och konsekvenser som ett skolmisslyckande innebär för den enskilde och samhället.
Tusen skolor planeras att byggas under de kommande tio åren i Sverige. Att från början bygga skollokaler som fungerar för alla är hållbart och ska ses som en nödvändig investering och inte en kostnad.