Vi som är aktiva i Liberala ungdomsförbundet har i valet pratat med många väljare på gator, torg och vid deras ytterdörrar. Nu är det dags för oss liberaler att erkänna det de allra flesta väljare vi möter i Norrbotten säger: liberaler har inte något gemensamt med Sverigedemokraterna. För oss är det centralt att man, oavsett bakgrund, etnicitet, kultur eller kön ska ha samma grundläggande rättigheter. Sverigedemokraterna har under mindre än två år kommit med skandal efter skandal och demonstrerat att de inte ställer upp på något av det här. Hur mycket ska vi tvingas stå ut med?
“Ausländer raus”, skanderades det på Sverigedemokraternas valvaka tidigare i år. Det var inte första gången något skandalomsusat uttrycktes på en (SD)- valvaka. Om vi ska vara ärliga är vi inte chockade över den högerextrema ramsan. Att utlänningar ska lämna landet har alltid varit centralt för Sverigedemokraternas politik, oavsett hur stor eller liten invandringen för stunden har varit. Det har inget att göra med att se verkligheten som den är. (SD):s existensberättigande är att vara emot invandring.
På grund av Tidösamarbetet utreds den så kallade informationsplikten. Den skulle innebära att alla offentligt anställda skulle ha en skyldighet, enligt lag, att ange personer som inte har rätt att vara i landet. En sådan lag är så långt från liberala värderingar det går att komma. Det skapar otrygghet i landet och riskerar att rasera förtroendet för staten. Dessutom tvingas tjänstemän som inte har något att göra med migrationsfrågor att bli verktyg i den politiska jakten på invandrare. (SD):s politik riskerar att sortera hela samhället i etniska och politiska fack.
Denna vi-mot-dom-politik riskerar nu att äta upp hela vårt politiska samtal. I det nya politiska landskapet avgör blocktillhörigheten, inte politiken. Ska exempelvis vi förväntas jubla om (SD) vinner och (C) förlorar trots att vi står betydligt närmare (C) än (SD) när det gäller i stort sett alla politiska frågor? Sådan är blockpolitikens logik. Liberala väljare ska inte behöva känna att deras röst stöttar det pågående samarbetet där (L) står med händerna bakbundna.
Viljan att behålla ministerposter kan inte rättfärdiga att åsidosätta våra värderingar. Våra väljare och framförallt våra potentiella väljare ser det alltför tydligt. Det är nu dags att visa alla de vi har pratat om detta i valrörelsen med, att även vi ser vilken galenskap det är att förknippa sig med den politiska rörelsen som vi står längst ifrån politiskt. Liberalerna bör lämna regeringen för att vi ska kunna ge oss själva friheten att sätta sig i opposition till farlig och polariserande (SD)-politik.