SVT1 sände från Luleå den 20 april en debatt om sjukvården. I inslaget visades att vi i Sverige har fler läkare och sköterskor per 1 000 invånare än genomsnittet i EU. Ändå problem som andra inte har. Med köer, utbränd personal och risker för patientsäkerheten. Läkarna vid kirurgen på Sunderby sjukhus har skickat in en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Jag fick stöd för åsikter som jag haft länge. Att de starkt ökade kostnaderna för administration är en viktig orsak. Till stor del beroende på kommersialiseringen av vården. Även det centralt beslutade ramverket för svensk ekonomi spelar roll. Som bromsat satsningar i bl. a vården.
Privatiseringsvågen startade redan på 1980-talet. Socialdemokraterna började. Sen fyllde alliansregeringarna på med råge. Riksrevisionsverket varnade för den målkonflikt som uppstod när det fria vårdvalet infördes. Före fattades beslut med hänsyn till etiska riktlinjer och vårdbehov. Efter införandet har lönsamhetsbedömningar smugit sig in.
För att kunna jämföra olika utövare av vård blev det nödvändigt med mer utvecklade ekonomiska styrsystem. Allt måste nu prissättas, redovisas och sammanställas. Följas upp och granskas. Administrationen svällde. Vården skulle bli effektivare. Så blev det inte i stora delar av landet. Det är nog bara i storstäderna som vårdköer kanske har minskat.
En effekt är att vi fått bolag (ofta nätläkarbolag) som finner det mest lönsamt att ha sökande med enkla åkommor. En del som bara behövt få råd av sjuksköterskor på 1177 Vårdguiden. Det finns ingen naturlig gräns för efterfrågan av vård. Ju mer vård som erbjuds, ju mer kommer att efterfrågas. Regionerna betalar.
Lönsamhetsbedömningar leder ibland till prioriteringar i strid med hälso- och sjukvårdslagen. T. ex finns det uppgifter om ett samband med det starkt ökande antalet diagnoser för ADHD. Extra bonus sen med utredningar för att få personer friskförklarade. I DN Debatt lördagen den 16 april är man inne på detta. Rubriken är ”Hejda diagnosinflationen i den svenska psykiatrin”. Mer resurser matar bara ett system som inte fungerar, skriver författarna.
Skall ADHD-diagnoser ställas av företag med vinstintressen? Skall patienter med privata sjukförsäkringar gå före i kön utan att de har större medicinska behov? Skall vårdresurser tas från sjuka till friska? Vinstintressen i vården har förvisso öppnat ögonen för nya bra metoder. Men också avarter som måste hållas i schack. Även kriminell verksamhet. IVO fick mycket att göra. Kostnaderna läggs på företagen.
Det är svårt att backa bandet. Men det är den väg vi borde gå. Nu lappar och lagar vi. Alla partier tävlar med vårdförslag. Centerpartiet nyligen med en stor primärvårdsreform. Det är bra. Men i botten måste balansen mellan offentlig respektive privat sjukvård ändras.
Kd vill förstatliga sjukvården. De flesta håller med om att vi bör ha en större statlig styrning över sjukvårdsresurserna. För att utjämna mellan olika landsdelar, för en samordning av digitala system och en effektiviserad upphandling av läkemedel. Men den byråkrati som Kd talar om har sina rötter, inte i regionerna, utan i kommersialiseringen av vården!
Att fjärma besluten om sjukvården från människorna är fel. Det finns fördelar med att vi har många regioner som, givetvis inom vissa gränser, prövar olika lösningar. Då kan vi lära av varandra. Exemplen på misslyckande centrala beslut är många. När alla skall springa åt samma håll. Region Norrbottens satsning på lokala servicepunkter, det är rätt väg att gå!