Enligt SKR:s statistik har nästan 50 000 patienter väntat längre än 90 dagar på ett första besök hos läkare inom den specialiserade vården, på en operation eller åtgärd. Orimligt länge. Olagligt länge.
Väntandet innebär stort mänskligt lidande och förvärrade sjukdomstillstånd. Men det innebär också stora samhällskostnader när människor hålls borta från sina jobb i väntan på vård. Den långa väntan kan i sig kännas hopplös och skapa andra problem hos patienten med exempelvis psykisk ohälsa.
När vården väl ges är den dessutom inte jämlik över landet. Överlevnadschansen för njurcancer är nästan nio procentenheter högre i Jönköping än i Västernorrland. För den som ska föda barn kan avstånden i norr kännas särskilt långa. I fem norrländska regioner har kvinnor längre än 20 mil till närmsta förlossning.
Från Hemavan är det omkring 5 timmars bilfärd till Skellefteå eller Umeå när Lycksele förlossningsklinik stänger för sommar och jul. Det innebär att upptagningsområdet för förlossningsklinikerna i Skellefteå och Umeå blir utökat med ett område som är nästan lika stort som Schweiz.
Så här kan vi inte ha det. Kristdemokraterna går till val på att genomföra århundradets vårdreform – där staten tar över ansvaret för vården i hela landet för att skapa en jämlik och effektiv vård. Men redan innan den är på plats vill vi genomföra förbättringar av vården i Norrland:
• En nationell vårdförmedling som erbjuder patienten vård hos den vårdgivare i landet med kortast kö. Patienten ska alltid få omkostnader för resan täckta, oavsett om hemregionen skrivit remiss till den vårdgivare som ger vården eller ej. Satsning på 4,5 miljarder kronor för att utöka antalet vårdplatser. I region Norrbotten skulle det kunna innebära 107 miljoner kronor.
• Återöppning av stängda förlossningsenheter och nyetablering där avstånden är som längst. Staten öronmärker medel för medfinansiering av 7 förlossningsenheter. Exempelvis skulle återöppning av förlossningsenheten i Kiruna kunna bli aktuell.
• Ökad tillgänglighet till primär- och tandvård på landsbygden genom ambulerande mottagningar. Exempelvis skulle rutinkontroller eller tandläkarbesök kunna underlättas för familjer med långa avstånd till närmaste vårdcentral eller tandläkarmottagning.
• Bättre förutsättningar för läkare boende på landsbygden att driva egen praktik i anslutning till bostaden eller i annan lokal på orten. Att på det viset, på läkarens eget initiativ, decentralisera delar av primärvården är positivt för patienten och kan underlätta för boende på landsbygden.