"Angiverilagen" skapar omöjliga etiska dilemman

SkuggsamhĂ€llet riskerar att vĂ€xa med den sĂ„ kallade angiverilagen. Den anser biskop Åsa Nyström och domprost Charlott Rehnman.

Åsa Nyström, biskop i LuleĂ„ stift, och Charlott Rehnman, domprost i LuleĂ„ domkyrkoförsamling vĂ€nder sig mot planerna pĂ„ den sĂ„ kallade angiverilagen.

Åsa Nyström, biskop i LuleĂ„ stift, och Charlott Rehnman, domprost i LuleĂ„ domkyrkoförsamling vĂ€nder sig mot planerna pĂ„ den sĂ„ kallade angiverilagen.

Foto: Elisabeth Hedman, Frida Enberg

Debatt2023-09-28 08:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det finns viktiga uppgifter i vĂ„rt samhĂ€lle som bygger pĂ„ tillit, det vet vi som kyrka. I mĂ„nga yrken handlar det om att skapa förtroende genom att bemöta mĂ€nniskor med respekt och att behandla alla lika. Det handlar om att lyssna till enskilda personers berĂ€ttelser och om att bevara sĂ„dant som sagts i förtroende. DĂ€rför Ă€r vi bekymrade över att regeringen Ă€ndrat direktiven till den utredning om en lag om anmĂ€lningsplikt (kĂ€nd som ”angiverilagen”), som den förra regeringen tillsatte. UtifrĂ„n de nya direktiven kan vissa yrkesgrupper i offentlig sektor som idag Ă€r undantagna bli skyldiga att anmĂ€la papperslösa flyktingar som de möter i sitt arbete. Det gĂ€ller till exempel personal inom skola, sjukvĂ„rd och socialtjĂ€nst.

Skulle utredningen landa i ett sÄnt förslag skapas omöjliga etiska dilemman för flera yrkesgrupper. Hur ska vÄrdpersonal hantera sin tystnadsplikt nÀr de vet att den Àr en förutsÀttning för att kunna arbeta för patientens hÀlsa samtidigt som lagen sÀger att de ska bryta den? Hur ska de agera nÀr de vet att rÀdslan för att bli angiven kan hindra mÀnniskor frÄn att söka livsnödvÀndig vÄrd? Och hur ska lÀrare kunna anmÀla sina elever nÀr de samtidigt ska följa barnkonventionen som ger dessa barn en ovillkorlig rÀtt till utbildning? Hur kommer klasskamraterna att reagera nÀr de förstÄr att det var deras lÀrare som medverkade till kompisens utvisning?

Ett krav pÄ anmÀlningsplikt för alla offentliganstÀllda skulle stÄ i strid med grundlÀggande yrkesetik för bÄde lÀrare, vÄrdpersonal, socialarbetare och mÄnga andra, vilket bÄde arbetsgivare som SKR och fackförbund vittnar om. Det skulle inte respektera att myndigheter har olika uppdrag, utan lÀgga polisiÀra uppgifter pÄ alla. Risken Àr att det skulle fÄ de mÀnniskor som idag gömmer sig att helt gÄ under jorden, sÄ att skuggsamhÀllet vÀxer, snarare Àn minskar. Det skulle ocksÄ riskera att undergrÀva förtroendet för myndigheter i mycket bredare grupper Àn de flyktingar som Àr direkt berörda. SamhÀllet skulle bli otryggare, inte tryggare.

Vi stödjer dĂ€rför aktionen ”Vi anger inte” och uppmanar regeringen att dra tillbaka direktivĂ€ndringen. Vi gör det utifrĂ„n tron pĂ„ alla mĂ€nniskors – ocksĂ„ flyktingars – lika vĂ€rde och av respekt för de yrkesgrupper som genom en sĂ„dan lag skulle försĂ€ttas i omöjliga situationer. Idag har vi en ordning som ger papperslösa barn rĂ€tt till skolgĂ„ng, vĂ„rd och lĂ€kemedel och papperslösa vuxna rĂ€tt till akutvĂ„rd och vĂ„rd som motverkar allvarliga hĂ€lsotillstĂ„nd utan att deras skola eller vĂ„rdgivare fĂ„r ange dem. Det Ă€r en bra ordning och den bör gĂ€lla Ă€ven i fortsĂ€ttningen.