"Alla har plats och kan umgås – vi gör det dagligen"

Sivert Öderyd anser att det finns många aspekter att ta hänsyn till när rikskanslerns och regeringens ska ta ställning till Talma samebys ansökan om ”Girjas-rättigheter” i jakt, fiske och markägande.

Oavsett årstid kan alla samsas om ytorna, oavsett om man är renskötare eller inte, anser Sivert Öderyd.

Oavsett årstid kan alla samsas om ytorna, oavsett om man är renskötare eller inte, anser Sivert Öderyd.

Foto: Per Lundström

Debatt2023-01-28 09:55
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ordet ”sameby” borde ersättas av företagsnamn. Renägarföretag ställer krav och driver frågorna. Finns inga byar med hus, som heter Girjas, Talma. Alla kan liknas vid företagsnamn som används med stora bokstäver för fortsatt okunskap. Många i vårt land tror att massvis med riktiga byar är berörda. ”Samebyar” är landytor likt kommuner eller län, tillhörande Sverige. De kunde exempelvis heta AB Girjas, Talma renägarförening och så vidare. Alla frågor skulle få en mer likställd status och behandling i samhället.  Kraven gäller 50 procent av landets yta, men endast 0,00085 procent av befolkningen (c:a 85 st) med betydande inkomst av renar. Jämfört med transportföretag med tusentals anställda som går på knä på grund av drivmedelspriserna. Vilka urtida rättigheter har dom? Alla har urminnesursprung. Man lever sida vid sida med renskötare, dag ut och dag in, alla med olika avkall i sina liv,  under århundraden. Vem var först för 6 000- år sedan? Vilken betydelse har det?

Renen går som röd tråd i debatten, speciellt mot det stora flertalet, som inte har någon insyn i renskötsel eller renar.

Samernas ordförande har framfört betesro för renarna, med krav på ”ensamrätt till fjällvärlden” samt totalt 50 procent av Sverige för renskötseln.Vad har det med jakt- och fiskekraven att göra? Ingen har krävt minskade ytor för renen. Beslutsfattare och övriga svenskar har en intutad romantiserad, klagofylld bild om rennäringen.

Sommartid: Renarna förs med långtradare till fjälls, förutom koncessions- och skogsrenägarnas renar (mer störningståliga?). Sommartid omöjligt att störa renar till fjälls, kan synas på en snöfläck. Renägarfamiljer och godtyckligt erkända har suveräna rättigheter vad gäller jakt, fiske (nätfiske), byggnation, vägar, fordonstrafik både i och utanför nationalparker, sommar som vinter. Det är emot allt vad demokrati och allemansrätt står för. Renskötseln försämras inte för att dessa ”låsta museer” blir tillgängliga för alla under samma premisser.

Vintertid: Renarna till skogslandets bebyggelse, industriområden, närhet till flygplatser med jetflyg, trafik med tung trafik, järnvägar, slalombackar, elljusspår, till allt som renar inte skall klara av enligt renskötselns störningsprofetior. Nu är alla människor som är bannlysta av renskötseln, godkänt umgänge till renarna, under fungerande fodersök.

Pimpelsäsong: Februari-april/maj är renarna kvar i skogslandet, pimplare ser INGA renar till fjälls.  Påstådda ”störda”renar ”försvinner” i tusental på fjället när kommunalråd och andra letar med helikopter. Synen ifrågasätts hos kommunalråd och piloter.

När ska dubbelmoral och oriktig information raderas ut i försöken att dupera okunniga och öppna ögonen hos beslutsfattare. Allt som rennäringen anser vara negativt eller kan riktas som kriminellt, vrids till fientlighet mot renskötseln, från ”svenskar” i dessa trakter. Allt kan inte vinnas med att hets mot folkgrupp eller rasismstämpel slutpläderas, då sakliga argument saknas.

Låt inte renskötselns krav föra vidare odemokratisk belägring av stora delar av vårt land, med detta knutet ett envälde, vilka som ”godkänns” i rennäringen. Detta hålls vid liv av populistisk högljuddhet mot beslutsfattare och folk som aldrig varit i kontakt med rennäringen. Detta lobbas med, för att befästa en exklusiv ensamrätt för att generera pengar. Jämfört att byåldermän skulle diktera vilka som får bedriva, slaktdjurs uppfödning eller begränsa folks yrkes eller levnadsval. Förstärkning av samiska kulturen för ALLA med någon släktskap genom århundraden är inte självklar. Vem är ”nog mycket” same och hur? Vilka ska godkännas i oetiskt urval? Det odemokratiska monopol som rennäringen  förfogar över och kräver gällande enorma statliga marker och inom näringen, är inte förenlig i en demokrati. Alla har plats och kan umgås. Vi gör det dagligen i vardagen.