Jag tycker att många alldeles för länge har låtit ekonomiska mål och miljömål löpa i varsitt spår, eller ställt dem i konflikt till varandra. Nu behöver olika intressen äntligen mötas i samma rum, för att prata om: hur bygger vi nya hus, när vi samtidigt behöver minska klimatpåverkan med 15 procent årligen? Hur får vi bra trafikflöden, när utsläppen från trafiken samtidigt behöver minska mycket och snabbt? Vi måste låta konflikter leda till utveckling.
Mänskligheten har inte längre möjlighet att ställa om mot en helt trygg framtid. Nu är vi i ett avgörande skede, när vi fortfarande har en chans att bevara vår matförsörjning och undvika att områden på jorden blir obeboeliga. Konsekvenserna av att inte göra omställningen är just detta, att vi lämnar efter oss en instabil värld med ont om mat och kamp om resurser. Tyvärr handlar det inte om vad vi kan eller vill göra, utan om vad vi behöver göra.
Luleå kommun behöver, som de flesta svenska kommuner, minska sina utsläpp med cirka 15 procent per år för att göra sin del. Kraven är mycket höga. Omställningen behöver ligga som en ram runt det vi gör för att driva samhället. Hur sker de minskade utsläppen i alla sektorer samtidigt som vi tillgodoser människors behov? Det är utmaningen.
Framför allt behöver vi tänka tillsammans; kommun, näringsliv, industri, LTU, aktivister, organisationer och kommunens invånare. Många behöver gemensamt skapa nytt, vara kreativa och jobba tillsammans för att nå ett gemensamt mål om ett Luleå som inte längre bidrar till klimatförändringen om 19 år. Tiden är knapp och förändringen behöver ske överallt.
Det fenomen där man avfärdar fakta om klimatförändringen och människans del i den kallas klimatförnekelse. Ny forskning visar att det största hindret för att hejda klimatförändringen har varit att politiker och ledare i trettio års tid har ägnat sig åt den form av klimatförnekelse som kallas responsförnekelse. Man känner till problemet och tror på forskningen, men fattar ändå beslut som ökar utsläppen.
Den tid som gått förlorad har lett till dagens läge, där forskarna bokstavligen har utlyst kod röd för mänskligheten. Detta är upprörande och sorgligt och om omställningen ska starta är det avgörande att detta beteende upphör. Att inte agera är för mig en obegriplig inställning. Budskapet är så tydligt, utsläppen behöver kapas, helst igår. Vi står nu på ett krön och behöver skapa en tipping point för omställningen. Nu behöver alla driva på.